Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Öfversikt af sjönamnens bildningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b) nsv. Björknaren
Ljusnaren
Malsnaren
M&snaren
Näsnaren
Rönnaren(?)
Lanaren(?)
Lixnaren
Eknaren
Eolsnaren
Evännaren
Remnaren (jfr
Snesnaren
Tämnaren
Valn aren
Visnaren.
dock 2 b)
I Agnaren, Rägnaren ock Vagnaren bar sannolikt n
kommit från själfva grundordet.
Af dessa namn har som nämnt Tämnaren sin motsvarighet
i fsv. Tempnir ock Näsnaren i fsv. *Nees(n)ir. Malsnaren 2 synes
vara en utbildning af ett Malsjön, Malsen i anslutning till
Visnaren, hvars s tillhör stammen; ock Lixnaren kan på samma
sätt ha uppkommit ur ett ‘Leksjön, ‘Lexen (= Lexen i
Dalarna). Jfr Tisaren : ‘Tisjön, ‘Tisen (s. 16). Kolsnaren har
sannolikt erhållit sin afledning — i alla händelser sitt s — från
Tisnaren, hvars s likaledes är radikalt. Af de öfriga är särskilt
Lanaren etymologiskt oklart. I det följande fästa vi oss alltså
icke vid dem af de här anförda namnen, som sannolikt ej utgå
från fsv. bildningar på -nir.
Hur har nu i de öfriga — de under a omnämnda
inberäknade — denna afledningsändelse uppkommit?
E ö källa till densamma är tydligtvis att söka i gamla
älf-namn på -n1. Sådana äro fsv. Dumn, Gimn2, nsv. Vaman (se
Varen). Ett älfnamn ‘Visn är sannolikt grundordet för
Visnaren3, ock *Rotn ligger utan tvifvel till grund för sjönamnet
Rottnen; jfr för Rottnen 1 Rottneå ock för Rottnen 3
gård-namnet Rottneros <- ’Rotnar os. Då Rottnen 1 uttalas med
akc. 2, kan man mycket väl tänka sig, att detta namn i fsv.
lytt ‘Rotnir (med förlorat nominativmärke såsom i Brängen
«-fsv. Breengir). Dock är det från formens synpunkt sannolikare,
att ordet varit en an-stam. Af fno. älfnamn på -n må anföras
P9rn, behandlat af Rygh Stud. s. 56. Jfr för öfrigt under
Malten.
Men äfven en ia-afleduing af ett älfnamn på -a («- [i]ön)
bör komma att innehålla grundordets stamkonsonant n. Jfr isl.
*) Om med sjönamn sammanhängande älfnamn se under afd. III.
2) Se under Byng&rn, Gimmen. 3) Jfr dock nedan (s. 20).
Sv. landam. XX. 2. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
