Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som antropologien anser sig kunna draga ur sina
undersökningar, väl ännu böra mottagas med en viss försiktighet, till dess
denna vetenskap erhållit en säkrare arbetsmetod för
bestämmandet af rassamhörigbet eller rasskillnader ock förfogar öfver
vidsträcktare material, än hvad nu är fallet.
Mera vägande äro naturligtvis arkeologiens dommar. Om
de resultat, till hvilka denna vetenskap anser sig ha kommit
å detta område, visa sig stå fast, måste man nödvändigt — för
att i någon mån lösa motsägelserna — slå in på den väg, som
i senaste tid flera forskare — äfven arkeologer — beträtt,
nämligen antaga, att germanerna från ett trängre, i Sydskandinavien
beläget område utbrett sig mot söder ock norr1. Loewe söker
med språkvetenskapens tillhjälp stödja Kossinnas teori — en
teori som förlänar vetenskaplig auktoritet åt de hos många
syd-germanska folk spridda sagorna om deras ursprung från
Skandinavien. I alla händelser får det väl numera betraktas som
tämligen säkert, att södra Skandinavien ock de danska öarna
utgjort en del af germanernas gamla stamhem2.
Nu har emellertid, som bekant, Hansen i sitt ofvan
omtalade arbete »Landnåm i Norge» framlagt nya skäl till förmån
för den äldre uppfattningen om en senare invandring af
indo-europeiska folk, en invandring som skulle inlett den s. k. yngre
stenåldern i Danmark ock Sverge. De sedan älsta tider ymnigt
flödande, otvetydiga vittnesbörden om en vid sidan af arierna
boende skandinavisk befolkning af annan härstamning anser
Hansen i regel åsyfta — icke lappar ock ännu mindre finnar,
utan — en förarisk urbefolkning, snarast samhörig med
Mellaneuropas äldre-stenålders-folk, som sedermera blandats med ock
uppgått i det nya indoeuropeiska folkelementet.
Hvilket vittnesbörd i denna fråga afgifva nu våra sjönamn,
bland hvilka vi ha all rätt att söka lemningar af språkets allra
x) Se Bremer AfdA 18: 417 not 1, där dock denna möjlighet
fram-stfilles som osannolik; Much Waren die Germanen wanderhirten? ZfdA
36: 97 f. ock Kossinna Die etlmologische Stellung der Ostgermanen IF
7: 276 f.; jfr äfven Schutte AfdA 28: 7 f. (1902), K. Loewe Die
eth-nischo und sprachliche Gliederung der Germanen (1899).
2) Se den litteratur, som citeras i Ergebnisse u. fortschritte d. germ.
wissonsch. s. 553 f. (Leipzig 1902), samt särskilt A. Kocks uppsats
Ar Skäne germanernas urhem? (Hist. tidskr. 1905), som kommit mig
tillhanda, sedan detta kapitel utarbetats i manuskript.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
