Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De maskulina n-stammarna Bieerke ’björksjön1, ‘Eke
’ek-sjön* *Utre ’uttersjön’ böra (såsom i afd. II, s. 22 framhållits)
jämföras med sådana bildningar som isl. h$fÖe ’utskjutande
klippa’ : hefnö, tange ’utskjutande landtunga’ : tqng o. s. v.1
Denna bildningstyp har som bekant indoeuropeiska anor, ock
uppkomsten af hithörande sjönamn kan alltså från
ordbildnings-lärans synpunkt förläggas mycket långt tillbaka i tiden; men
å andra sidan visa de många enspråkliga germanska ock icke
minst nordiska n-stammarna med specialiserande betydelse, att
samma bildningstyp varit lefvande långt in i germansk tid,
säkerligen — hvad Norden vidkommer — under större delen
af den urnordiska perioden.
En mycket hög ålder tillkommer utan tvifvel namnen på
suffixalt -k. För vissa af dem ligga adj. på -k till grund:
dylika förekomma emellertid på germansk botten ytterst sparsamt
ock äro att betrakta som aflägg af en kategori, som där i
sär-språklig tid knappast ägt någon produktiv förmåga. Det yngsta
af här afsedda namn är säkerligen Virken (: gårdnamnet
Vire-sjö), hvilket uppkommit genom anslutning till Arken.
En yngre prägel hafva namnen på fht. -gh (yngre j eller
efter tonlöst ljud k) såsom Maljen, Gröcken. De kunna alla
hafva uppstått under fsv. tid, då de ju intet annat äro än
former af adj. på -ug- ock -ig-, af hvilka flera ännu existera
eller äro uppvisade i den äldre litteraturen. Afledningen
-ig-visar för öfrigt än i dag sin lifskraft i talrika nybildningar.
Bland namnen på -ing (-ling o. s. v.) finna vi bildningar
af mycket olika datum. Suffixet uppträder i ortnamn i alla
germanska språk ock torde ännu vara produktivt på nordisk
botten. Åtskilliga i det föregående omtalade namn ha i yngre tid
erhållit denna afledning, t. ex. Hissingen, Vinningen, Txningen.
Förlitterära sjönamnssuffix äro säkerligen -(x)l, -m, -n,
-r, -s, -f> ock -t, om hvilka se utförligare under II (s. 32 f.). På
grund af hvad de appellativiska nominala bildningarna lära
oss2, kan man tryggt antaga, att sjönamnen på -(x-)l ock -m
mycket väl kunnat uppkomma under den urnordiska tidens
senaste period. Namnen på -se böra kanske sammanhållas
1) Andra ex. anföras af Hellqu. Ark. 7: 47 f.
2) Se Kluge Nom. Stammb.-lehre, Hellqu. Ark. VII flerst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
