Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den litterära tiden icke belagd betydelse, bar man ju all
anledning att tillskrifva namnet gamla anor.
Sådana uråldriga namn äro t. ex. Aglan, Boren, Dofvern,
Femmen, Qunnen, Juttern, Kogaren, Noen (stam Nöj)-),
Kärmen, Mjörn (om det innehåller en stam meru- ’vatten’),
Tis-naren, Viren, Virken, Vättern, Äjen (<- *Äghir). Dessutom
finnas åtskilliga, om hvilkas härledning jag icke har någon
mening. Sannolikt tillhöra många af dem denna grupp af
urgamla sjönamn, men jag har ändock icke anfört dem som
exempel på sådana, då ju deras etymologi möjligen stundom kan
ligga närmare till hands, än jag anar.
Från synpunkten af grundordets beskaffenhet kunna de
benämningar på hedniska gudar ock gudinnor, som stundom ingå
i sjönamnen (se afd. III A 17), lemna någon ledning vid
bestämmandet af dessas ungefärliga ålder. Redan så mycket är
klart, att de samtliga måste härstamma från hedendomens dagar.
Hoppas man emellertid att med stöd af de teorier, som
framställts rörande dessa gudaväsens ålder här i Norden, komma
ifrågavarande sjönamns ålder närmare in på lifvet, blir man
nog bedragen. Den lilla undersökning jag i frågan anställt
utmynnar i ett så gott som negativt resultat.
Först m& nämnas ett par ord om tvä af dem, nämligen
Frövät-tern ock Närdingen. Hvad nu guden Frö beträffar, tordo det få anses
som en allmänt utbredd mening, att — såsom redan Saxo upplyser —
Fröskulten icke är inhemsk i (det egentliga) Sverge, utan har dit
införts från ingveonerna1 ock närmast från Skåne. Den kamp, som då
uppstod mellan denna ock den gamla Asareligionen — eller hur inan
nu vill benämna den — anses t. o. m. ha tagit sig uttryck i myten
om vanerkriget, besjunget i V^luspå str. 21—24 2. Jag erinrar i detta
sammanhang om detta bekanta faktnm endast därför, att man t. o. m.
sökt bestämma den tid, då denna kultstrid skulle hafva utkämpats, ock
sålunda — därest detta försök visade sig vara annat än en blott
gissning — kunde erhålla en hållpunkt för de undersökningar, som
här sysselsätta oss. I sina Eddastudier 1: 169 har nämligen Hoffoby
framkastat den hypotesen, att fäjden mellan asar ock vaner stått i direkt
*) So närmare Miillenhoff Beowulf s. 11, ZfdA 23: 11, Hoffory
Ed dast. 1: 161, Kock Hist. tidskr. 1895, s. 160 f., Golther Germ.
inyth. s. 222, Mogk Germ. myth.2 s. 91. Häremot E. H. Meyer Völuspa
b. 103 ock där citerad litteratur.
2) Bugges uppl. En helt annan uppfattning om vanerkrigets
ursprung förfäktas, som bekant, af E. H. Meyer Völuspa s. 92 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
