8 (Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att värmen icke kunnat fortplanta sig till stenens inre, och upphört i och med detsamma
farten minskats så mycket, att den förtätade luften åter fått utvidga sig, hvarigenom värme
bundits och köld bildats. Såsom man lätt finner, äro orsakerna till värme- och köldbildningen
här alldeles analoga[1].

Meteorstenarne från olika delar af Hesslefallet likna hvarandra hvad stenmassans
beskaffenhet beträffar fullkomligt. De äro på ytan svarta, inuti ljusgråa samt så porösa,
att de häfta på tungan och genast uppsupa det vatten, som gjutes på den friska brottytan.
Man kan häraf sluta, att stenarne icke voro smälta, såsom Laplaces teori fordrar, utan att
de bildat sig genom aggregation i verldsaltet.

Hufvudmassan utgöres dels af runda, ofta nästan mikroskopiska, men någongång
ända till 2^m.m. stora silikatkulor, dels af oregelmässiga, taggiga, silfverglänsande metallkorn,
hvilka på ytan äro så betäckta med ett hvitgrått pulver, att de vid första ögonkastet på
ett friskt brott knappast märkas. Kulorna och metallkornen äro sammanbundna med en
hvitgrå, löst sammanhängande och porös massa, som lätt kan afskiljas vid stenens söndermalning
och är bildadt dels af ett silikat, till sammansättningen föga skiljande sig från kulorna,
dels af insprängde partiklar utaf svafveljern, nickeljern och fosfor-nickeljern. Stenar,
som en tid varit utsatta för åverkan af fuktig luft, äro dessutom på brottytan betäckta
med rostfläckar, förmodligen härrörande från oxideringen af svafvel- eller nickeljernet.

Följande analyser hafva på mitt laboratorium blifvit utförda på meteorstenar från Hessle.

1. Analys af stenen i sin helhet. a. G. Lindström[2]. Analys af ett stenfragment
ursprungligen vägande 4,09 gr. nedfallen nära Hessle. b. Analys af A. E.
Nordenskiöld af en hel meteorsten, nedfallen på isen mellan Arnö och Hessle,
vägande 1,603 gr. c. Analys af en hel meteorsten från Arnö, vägande 0,64 gr.

a. b. c.

Kiselsyra 36,83 36,75 37,08

Jernoxidul 10,85 13,36 13,49

Talkjord 23,21 26,06 24,06

Manganoxidul 0,42 —— —— [3]

Kalkjord 1,80 1,50 2,66

Lerjord 2,38 2,00 1,11

Kromoxid 0,07 —— ——

Natron [4] 0,94 1,03 [5] 2,11 [6]

Jern 20,08 16,42 16,29

Nickel 2,15 1,98 2,33

Kobolt 0,02 ringa spår spår

Fosfor 0,15 ringa spår ringa spår

Svafvel 1,88 0,37 ringa spår

Tennoxid och kopparoxid 0,02 0,01 0,02

Kol spår Olöst krom-}
haltig rest[7]} 0,52 0,85

Klor 0,04

100,84. 100,00. 100,00.

[1] Öfver hufvud taget torde den qvantitet förtätad luft, som medföljer eller rättare släpar med meteorstenen,
under första delen af dess bana i jordatmosferen, vara mycket betydlig, kanske i massa öfvervägande sjelfva
meteorstenens, och den motståndskraft en äfven mycket förtunnad atmosfer utöfvar emot en i densamma
med kosmisk hastighet framilande kropp vara betydligt större, än man i allmänhet föreställer sig — ett
förhållande, som är en omedelbar följd af luftens ringa förmåga att vika undan för en kropp med tillräcklig
rörelsehastighet. Några experimenter, som under de senare åren blifvit i Stockholm anställda med de nya
sprängämnena nitroglycerin och dynamit, visa detta på ett ganska slående sätt. Om man till ex. på vanligt
sätt antänder en på en stenhäll löst lagd dynamithög, så förbrinner den temligen långsamt utan explosion.
Men om man antänder densamma med en lämplig knallhatt, så att hela den explosiva delen af dynamitmassan
på en gång förvandlas till gas, så inträffar ej allenast en stark explosion, utan till och med den underliggande
stenhällen splittras sönder och krossas, oaktadt de bildade gaserna från den på stenen löst liggande
dynamiten endast af den atmosferiska luften hindras att bortgå.
[2] De närmare detaljerna af Lindströms, med yttersta omsorg utförda analyser finnas angifna i en i K.
Vet.-Akademiens Öfversigt för år 1869 intagen uppsats »Kemisk undersökning af meteorstenarne från Hessle af
G. Lindström».
[3] Dessa små stenar innehöllo knappast nämnvärda spår af mangan.
[4] Enligt spektralanalytisk undersökning af Hr Ångström, med spår till lithion och möjligen äfven kali.

[5] Förlust.
[6] Förlust.
[7] Efter kiselsyrans afdrifning med fluorväte. Håller äfven spår till kol.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hessle1869/0012.html

		Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869 / 8 (1869) Author: Adolf Erik Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|

	a.		b.		c.
Kiselsyra	36,83		36,75		37,08
Jernoxidul	10,85		13,36		13,49
Talkjord	23,21		26,06		24,06
Manganoxidul	0,42		——		——	[3]
Kalkjord	1,80		1,50		2,66
Lerjord	2,38		2,00		1,11
Kromoxid	0,07		——		——
Natron [4]	0,94		1,03	[5]	2,11	[6]
Jern	20,08		16,42		16,29
Nickel	2,15		1,98		2,33
Kobolt	0,02		ringa spår		spår
Fosfor	0,15		ringa spår		ringa spår
Svafvel	1,88		0,37		ringa spår
Tennoxid och kopparoxid	0,02		0,01		0,02
Kol	spår	Olöst krom-} haltig rest[7]}	0,52		0,85
Klor	0,04	Olöst krom-} haltig rest[7]}	0,52		0,85
100,84.			100,00.		100,00.