Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869 / 12 (1869) Author: Adolf Erik Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då Hessle-Arnömeteoriterna äro ytterst porösa, så möter fastställandet af deras egentliga
vigt åtskilliga svårigheter. Den måste dessutom variera betydligt med mängden af nickeljern.
Vid nedanstående bestämningar, är vid vägningen i vatten, luften i porerna med
yttersta omsorg aflägsnad, till följd hvaraf egentliga vigten äfven utfaller något större än
vid äldre bestämningar af likartade meteoriters tyngd.

Egentliga vigten af 9 små hela meteorstenar från Arnö, hvilka tillsammans vägde
endast 4,3 gr. erhölls af mig = 3.736.

Lindström erhöll den egentliga vigten af:

        En hel sten vägande 16,74 gr. vägd i vatten = 3,697

        »        »        » » 4,2115 gr. vägd i alkohol = 3,671

        Fragmenter utan svart skorpa vägda i vatten = 4,048

        »        »        »         »         vägda i alkohol = 4,004.

Vid försöket att på grund af ofvan anförda undersökningar utreda de olika kiselsyrade
salter, af hvilka silikatmassan är bildad, stöter man på samma svårigheter, som vid
föregående meteoritanalyser.

I Hessle-Arnöstenen är förhållandet mellan syre och bas equivalenter i stenen i sin
helhet i det närmaste = 2. Såsom bekant återfinnes samma förhållande vid en mängd
kondriter, hvilket är så mycket anmärkningsvärdare, som det i dem ingående nickeljernet
är såväl till sammansättning som mängd ytterst varierande: t. ex.

			At . Si : At . (R + R)
Meteorstenen från	Honolulu	1825, Sept. 14:de, 10t,5 fm	1 : 2,151
»         »	Utrecht	1843, Juni 2:dra, 8t efm	1 : 2,005
»         »	Borkhut	1852, Okt. 13:de, 3t efm	1 : 1,962
»         »	Montrejau	1858, Dec. 9:de, 7t,5 fm	1 : 2,145
»         »	Nerft	1864, Aug. 12:te, 4t,7 fm	1 : 2,192
»         »	Pultusk	1868, Jan. 30:de, 7t efm	1 : 1,990
»         »	Hessle	1869, Jan. 1:sta, 0t,5 efm	1 : 1,995
»         »	Krähenberg	1869, Maj 5:te, 6t efm.	1 : 2,072.

Hit höra äfven de endast ofullständigt analyserade meteoriterna från Eichstädt och Timochin
m. fl.

Då man icke känner något mineral af formeln R² Si, torde antagandet, att ett sådant
ämne ingår i dessa meteorstenar, vara vågadt och det motsäges dessutom i viss mån af
ämnets förhållande vid lösning i saltsyra, äfvensom af kulornas och det gråa bindemedlets
sammansättning, deras olika utseende m. m. Analyserna på dem gifva följande atomförhållanden:

	At . Si : At . (R + R)
Kulorna	1 : 1,952
Gråa bindemedlet	1 : 2,218,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>