- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
30

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


III.


DIKTAREN.



Men just då — icke natten omedelbart efter det
misslyckade provet men den därefter — är hans livs
avgörande stund inne. Medan han ligger sömnlös och vrider
sig i feber, än sökande ro för sinnet genom att tänka på
Fältskärns Berättelser
, som han nyss läst, än
grubblande, om han skulle kunna försona sig med far och
styvmor, märker han att något egendomligt börjar
försiggå i hans huvud. Hos Topelius har han just läst hur
en styvmor och en styvson (väl Ester Larsson och
Bernhard Bertelsköld) försonas, han hoppas själv få uppleva
detsamma och funderar på hur detta skall gå till.
Intryck från teatern dyka upp i minnet. Hans fantasier
börja ordna sig till scener, han ser de personer han
tänker på stå framför sig på tiljan, fritt uppfunna
bipersoner sluta sig till dem, orden forma sig till repliker — —
Han är diktare! På ett par timmar har han ett lustspel
färdigt i huvudet. Glödande av iver börjar han sätta
det på papperet, och efter fyra timmars arbete i högspänn
har han det färdigt. Han läste det för sina vänner, och
de beundrade det. Stycket, som kallades En
Namnsdagsgåva
och nu ej finns kvar, inlämnade han till
Dramatiska Teatern; det antogs icke men upphjälpte
dock Strindbergs både mod och anseende.

Nu var isen bruten. Det ena verket följer efter det
andra. Förut när Strindberg sökt skriva vers — hans
äldsta bevarade dikter äro från 1868 — hade det ej velat
gå. Han tyckte ju överhuvud icke om vers som ung.
När han en gång av en värdshusflicka på Stallmästargården,
som han vid denna tid svärmade för, blivit ombedd
att skriva en dikt till henne, lät han en annan göra det;
då bedrägeriet upptäcktes, vart han så skamsen att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free