Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 36 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På sällskapets sammankomster diskuterades naturligtvis
ytterst livligt litteratur, bl. a. Strindbergs egna,
nyskrivna verk. Vid en utfärd i det gröna kom Strindberg
i våldsam tvist med en av vännerna, emedan han kritiserade
Bellman. Denne prisades ju av de tongivande
mästarne (såsom Atterbom), alltså var han själv en
auktoritet och borde nedrivas.

Medlemmar av föreningen Runa: Ernst Nilsson.                        Rafael Lundgren.

Men Strindberg hade ock andra kamrater, vilka i viss
mån bildade en motvikt mot denna litterära krets. Hans
forne skol- och numera Uppsalakamrat Gustaf Eisen,
sedermera docent, var naturvetenskapsman, och genom
honom lärde han för första gången känna Darwin, dock
utan att djupare intresseras. Eisen var honom på flera
sätt en god och tjänstvillig vän. En annan omtyckt
kamrat hade han i Hugo Philp, sedermera läroverksadjunkt
vid Norra Realläroverket i Stockholm och gift med
Strindbergs nyssnämnda syster Anna. Om denne brukade
Strindberg säga att han tyckte om honom, ty han var
så gräsligt prosaisk. Han kände tydligen att han tarvade
en motvikt mot sig själv.

Strindbergs litterära smak i ungdomsåren röjer en
tydlig förkärlek för poetiskt upproriska böcker, böcker som
i en lidelsefullt upphöjd stil från radikal ståndpunkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>