Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lära försvarar han främst mot den gamla åskådningens
tvång men även mot den rena gudsförnekelsen.
Fritänkarens hjälte står, och det långt skarpare än I
Roms, i konflikt med hemmet, särskilt med fadern.
Att han sättes tillbaka för en mera omtyckt bror, är ju
också något självupplevt.
Stycket är som sagt ungdomligt men enkelt, allvarligt
utan fraser och gester. I anläggningen röjer det intryck
från norrmännen. Ibsens Brand skymtar t. ex. å ett
ställe, där den unge sanningsförkunnaren offrar sin
kärlek för sin idé. Fritänkaren vart Strindbergs
första tryckta stycke. Det utgavs på hans kusin Oskars
bekostnad 1870 under signaturen Härved Ulf — Härved
var namnet på den roll vari Strindberg debuterat, Ulf
(= Varg) hade han själv lagt till. I sin helhet klang
namnet vederbörligen fornnordiskt.
På hösten 1870 uppfördes I Rom å Dramatiska
Teatern. Strindberg var närvarande på premiären men vart
så utom sig av oro att han ej kunde höra föreställningen
till slut. Han tyckte sig ha oblygt blottat sig själv i
stycket. Ett ögonblick tänkte han gå och dränka sig i
Norrström. Det lilla dramat mottogs dock rätt välvilligt
av åhörarne och morgontidningarne. Men på kvällen
kom Nya Dagligt Allehanda. Dess recensent, Spilhammar,
kritiserade ej blott skarpt I Rom utan
angrep dessutom än skarpare den tidigare utgivna
Fritänkaren. Strindberg erkände redligt att åtskilligt
i kritiken var riktigt men led lika fullt. Redan då,
liksom sedan under hela hans författarbana, verkade omild
kritik så hårt på hans nervösa sinne att han kände sig
alldeles söndersliten. Ena stunden ville han icke se
människor, andra stunden vågade han icke vara ensam. Ett
par dramer han arbetat på, däribland ett om Erik XIV,
kastades på elden. Förmodligen vart han dock något
tröstad, när han från teaterchefen Frans Hedberg
mottog ett vänligt brev jämte ett par hundra kronor —
författarprocenten å det belopp Dramatiska Teatern inspelt
på I Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
