Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin studenttid. Men därmed stämmer ej hans gamla
Uppsalavänners intryck. De säga att han gick upp tidigt, 4
à 5 om morgonen, läste flitigt och ej suddade utan hade
enkla levnadsvanor och vanligen drack måttligt. Släppte
han sig lös någon gång, visade han sig tåla enormt med
sprit och vart så gott som aldrig överlastad. Mot
kamraterna var han god och vänlig, och i sällskap var han lika
glad som spirituell. Det var nog ej utan skäl han, när
han anonymt inlämnade sitt stycke I Rom, bad teatern
lämna besked till signaturen Erling Skålaglam.
Kamraterna kallade honom Örnen, ett namn som han
närmast fått av en tillfällighet [1], men vilket man
väl fann passa honom, eftersom han fick behålla det.
Uppsluppenheten omväxlade med djup nervositet. På
hösten 1870 skriver han att han tänkte »snart ta graden,
såvida jag inte förut tar livet av mig». En annan gång
skriver han att han fann sitt liv alldeles förspilt och hade
giftflaskan framme på bordet. Mot slutet av året kom
den värsta krisen. En kamrat, vilkens sällskap Strindberg
några dagar förut avvisat, då han ville vara ostörd,
tog sitt liv, och Strindberg såg honom ligga i sitt blod.
Han kände sig nästan skyldig till mordet, och kamraterna
måste övervaka och överlistå honom, för att han ej
skulle bära hand på sig själv.
Nervositeten framträdde också på annat sätt. Hans
blyghet yppade sig, berättar han själv, redan i ungdomen
bl. a. som torgskräck(agorafobi); han kände det pinsamt
att gå över öppna, folkfyllda platser. Sin gamla
tunghäfta, som gjorde honom stum i tentamina, hade.
han alltjämt kvar. Den var givetvis ej ägnad att skaffa
honom goda betyg. Dessutom underlät han ogärna att
reta professorerna med sitt oppositionella lynne. Han
lyckades verkligen våren 1871 trotsa sig igenom i
latinskrivningen för akademiadjunkten Häggström, ehuru han
icke skrivit prov för denne och den lärde mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
