Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter, då får han av en yngling, som han en gång läst
med i klosterskolan, höra vad ungdomen hoppats av
hans offerviljas trots, och då anar han att han svikit
sig själv, att talet om kapitulationens plikt för honom
var bedrägligt sken — och mot honom ljuder förkrossande
den dödsdömde men oböjde Gerts domsord: »Avfälling!»
— just det ord Strindberg 25 år senare skulle
höra slungas mot sig själv.
Också världspolitiskt är stycket profetiskt. När Gert
talar med Olof om den kommande frihetsstormen som
»far fram, och han går över Alperna, och han ryter över
Fichtelgebirge, och han väcker upp Österhavet, och det
ger eko mot stränderna, och tusendubblat går ropet över
världen: frihet! frihet!», och när han talar om hur
»kejsaren sticker sitt svärd i skidan, ty han förmår intet
mot ropet!» — då häpnar man att se hur in i enskildheter
noga Strindberg förebådade den revolutionsstorm
som år 1918 skulle komma från det av Alperna
genomskurna Österrike, som i det tjeckiska Böhmen, Hus’ och
Ziskas gamla upprorsland — vars gränsberg Fichtelgebirge
är — hade en huvudhärd, som fick tyske kejsaren
att snabbt och ängsligt gömma sig och sitt svärd,
och som t. o. m. för ett flyktigt ögonblick helt lätt väckte
upp Österhavets lugna svenska stränder. Just vid tiden
för det ny-tyska kejsardömets grundande förutspådde
Strindberg, kanske omedvetet för sig själv, den stolta,
krönta statsbyggnadens stora fall.
Stycket inlämnades till Kungl. Teatern och senare till
Svenska Akademien. Ehuru Strindberg knappast kunde
ana att det var det förnämsta drama som någonsin
skrivits på svenska, vittnade givetvis dessa hänvändelser
om en storartad naivitet. Hur skulle detta djärva
ungdomsverk kunna slå an i den litterära dödtid som just
vid början av 1870-talet gjorde sitt inträde i Sverge?
Man fann naturligtvis att styckets behandling av det
historiska ämnet, framför allt av Gustav Vasas person,
icke präglades av den vördsamma, fosterländska anda
som anstod en bättre diktare. Han hade ju ej gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
