- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
56

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VI.


DEN BESVIKNE.



Den svåra motgången nedslog naturligtvis Strindberg
på det djupaste. I ett brev från september 1872 yttrar
han att han ej kan tåla människor, och att han tänker
besöka en vän som är vansinnig för att se, om denne är
lycklig; i ett annat säger han att han tycker sig leva i
ett dårhus och längtar efter en sinnessjuksläkare.

Hur han denna tid såg på sig själv har han röjt i
Början av Ån Bogsveigs Saga
, där han under den
isländska sagoformens förklädnad skildrar sin egen
livslott och sina egna drömmar. I drastiska, hänsynslöst
ohöljda drag tecknar han en yngling, håglos, smutsig,
tvivlande på sig själv och föraktad i hemmet, vilken
plötsligt gör alla förfärade genom sin jättestyrka. Men
sagan vart — den diktade nämligen — aldrig färdig. Den
blev blott ett fragment som trycktes i en mot slutet av
år 1872 av några Uppsalakamrater till Strindberg utgiven
Vitter Kalender. [1]

Tröst sökte han, så gott han kunde, i kamratlivet.
Han dvaldes under sina första Stockholmsår i en liten
krets artister, litteratörer, yngre ämbetsmän och
affärsmän, vilka plägade samlas i ett rum i Berns salong, känt
under det namn som Strindberg senare gjorde odödligt:
Röda rummet. Där fanns Per Ekström, en av det
moderna måleriets mästare; där fanns skådespelaren
Hjalmar Hirsch; där fanns Axel Blixt, skicklig musiker —
han kunde spela hela Faust på piano — sedermera
postmästare i Trosa; där fanns en judisk banktjänsteman,
som förträffligt spelade fiol och sedant vart
musiker i Paris, Leopold Lipmansson; där fanns en

[1] Nu i Samlade Skrifter, del III, I Vårbrytningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free