Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycker sist av allt borde fresta en diktarnatur: att
utgiva en försäkringstidning. Men han upplivade sina
gamla matematikkunskaper och blev riktigt intresserad
av företaget. T. o. m. alltför intresserad. Ty
visserligen fick han tidningens innehåll både rikhaltigt och
lättläst för icke-fackmän. Men han röjde också i detta
fall sin sällsynta förmåga att komma i gräl, särskilt med
de mäktige. Ett nytt livförsäkringsbolag (Thule) hade
startats, vilket lovade nedsättning i premierna förmedels
begränsning av reservfonden och andel i vinsten. Det
är typiskt för Strindbergs på en gång oppositionslystna
och redbara natur, att han icke häri såg ett demokratiskt
framsteg utan — för övrigt med orätt såsom erfarenheten
visat — en ansats till svindel. På grund därav
fylldes tidningen snart av en mycket skarp polemik mellan
honom och professor Gyldén. Även sjöförsäkringsbolagen
klandrade han därför att de sänkte premierna,
och han påtalade i detta sammanhang oförskräckt den
lättsinniga leken med sjömännens liv. Snart hade han
grundligt stött sig med försäkringsbolagen över lag, och
hans tidning måste, sedan 11 nummer utkommit,
upphöra genom brist på medel. Återigen stod han utan
levebröd, mer nertyngd av skulder än någonsin.
I Skärgården, där han sommaren 1873 åter sökt vila,
blev han svårt sjuk. Omsider tillfrisknade han, men
den feber varav han lidit förföljde honom i många år
med återfall. Hans förtvivlan gick så långt, att han
en gång, då han var ute på havet, tänkte segla ikull och
dränka sig. Men livslusten var för stark. En olycklig
och oförnuftig kärlek till en flicka ute på ön förvärrade
än mer hans själstillstånd. En dag gick han ut i skogen
full av förtvivlan och vart allt mer förtvivlad, ju längre
han gick. Han ville slåss med ödet, tog en gärdsgårdsstör
i handen och svängde den som ett spjut. Han slog
omkring sig, han sparkade upp marken, han skrek, så
att det genljöd långt i skogen. Han klättrade upp på
en berghäll, satte sig i ett träd och svängde stören mot
vågorna och skären. »Jesus eller Barrabas!» ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
