Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än i prosadramat (han är nu blott en alldaglig tiggare
och tjuv men ej längre en hämndgirig spion), den andre
(Nils) har utbytts mot en ung novis (Göran), vilken med
sitt vilda sinne, sin längtan efter frid och oskuld, sin
förlorade tro är mycket lik den unge Strindberg.
Kyrkvaktaren går ej längre och letar efter öl.
Adelsmannen som uppläser och prisar Västerås’ riksdags beslut,
vari realpolitiken segrat och den nya trons idé prisgivits,
har även han ett förnuftigt ord att säga: »Man avskaffar
ingens tro med riksdagsbeslut». Marsken har lagt av sin
adelshögfärd. Modern är vekare bakom sin oböjliga hårdhet
och röjer öppnare sin kärlek för Olof. Gustav Vasa
uppträder icke alls, antagligen ej för att »neddragas».
Å andra sidan äro styckets store andar, sanningens
förkämpar, nu mindre starke än förr. Gert upptfäder
mindre ofta, talar mindre om världsrevolutionen — dock är
det påfallande att han nu talar också om den sociala
revolutionen — och behöver ej längre halshuggas, det räcker
med att insätta honom på dårhus. Olof själv vill ej längre
döda kungen. Han ursäktar sitt avfall med att allt och
alla, t. o. m. himlens stjärnor, förr eller senare falla. Så
följer han också endast det exempel den store lärofadern
Luther gav, när han skrev till bönderna: »om två gånger
två är fyra men kejsaren säger det är fem, så är det
visserligen fem!» Överhuvud går en djup åder av tvivel
genom stycket. ȁterigen en stackars yngling som har
funnit sanningen!» utropar Brask, när han lärt känna
Mäster Olof. I det brev som Brask sänder Olof efter
riksdagsavgörandet avråder han honom i prosadramat från
att förlita sig på furstar men nu avråder han honom från
att förlita sig på sanningen. Olof har nu i motsats mot
förra stycket lärt sig att en lögn gott kan elda en
människosjäl. Hans författare har vidare lärt sig vad
makten vill säga: den som har 600 man med sig har rätt mot
den som har 150.
Olof är naturligtvis alltjämt Strindberg (utom när det
sägs att han är liten i maten). Ett talande smådrag är
att han har fått naturvetenskapliga instrument på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
