Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han har senare sagt i sin självbiografi (En Dåres
Bikt) att detta blott var hyckleri. Alltnog, han reste.
Men ju mer ångbåten närmade sig öppna havet, dess
vildare vart hans längtan tillbaka efter den älskade, och när
så, utanför Dalarö, en lotsbåt lade till vid fartyget, skrek
han till kaptenen: »Låt mig gå av strax.... eller jag blir
galen!» Han fick gå av. Men väl kommen i land, kände
han sig överväldigad av skam. Han störtade, som han
brukade, när hans förtvivlan vart för svår, in i skogen,
tjöt och stampade. Han beslöt att dö. Han klädde av
sig och hoppade ner i en sjö med iskallt vatten — det
var i oktober — sedan satte han sig stilla i blåsten för
att bliva genomförkyld och få lunginflammation. Feber
fick han och yrade och ropade efter en präst; på hans
bön kom ock en sådan och tröstade honom. Men dog
gjorde han icke. I stället kommo baronen och friherinnan
ut till honom. Och så gick saken sin gång mot det
oundvikliga.
De friherrliga makarnes äktenskap synes redan förut
ha varit något oharmoniskt. Baronen svärmade,
uppgiver Strindberg, för en kusin till sin fru, och hon ville in
vid teatern, vilket ej mannens rang tillät. Emellertid var
det först efter förtvivlade själsstrider och samvetskval
som Strindberg och Siri von Essen bekände för varandra
sin kärlek. Själsstriden speglas i deras brev, vilka
Strindberg sedan samlade för att utgiva [1]. Breven röja en
förvånande lynneslikhet mellan honom och henne. Man ser
att det icke blott är en man och en kvinna, icke blott en
skapande natur och en förstående utan en konstnär och
en konstnärinna som dragas till varandra. Hos båda
finnes en sällsynt temperamentets kraft, hos båda en
upprivande nervositet. Hos båda en sinnlighet som slår över
i brinnande idealism, i trängtan efter ren kärlek. Hos
båda en starkt utvecklad självreflexion, parad med
självkritik. Hos båda ett religiöst behov, parat med tvivel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
