Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät honom bevara ej blott fakta utan ock vad han tyckt
och känt om fakta med samma livlighet, ehuru naturligtvis
icke med samma noggrannhet i detaljer, som när
han först erfor dem. Hans verklighetssinne, hans
inbillningskraft, hans direkta, målande, på en gång sakliga
och personliga stil lät honom återgiva intrycken i sin
dikt med en levande kraft som ena stunden var
befriande, den andra fruktansvärd.
Allt detta framträder i oerhörd grad hos hans andra
realistiska berättelseverk, den roman som i Sveriges
litteraturhistoria står såsom ingångsporten till
verklighetsdiktningens tidsålder: Röda Rummet (skriven och
utgiven 1879).
Det var naturligt att Strindbergs och Sveriges första
samhällsroman i bred stil skulle skildra livet i den stad
vilken, fast i och för sig den tiden ingalunda värst stor,
dock såsom huvudstad bäst speglade det moderna livet.
Liksom Strindberg byggde Från Fjärdingen och
Svartbäcken på sina egna Uppsalaminnen, så var
det sina egna Stockholmsupplevelser han lade till grund
för Röda Rummet. Den blev ett tvärsnitt genom
dåtidens samhälle från nedan till ovan. Det lägsta nedan
företrädes dock ej av kroppsarbetarne, vilka Strindberg
den tiden föga kände, utan av de konstnärsproletärer
vilka han kände dess bättre från sin egen målartid samt
från samkvämen i Röda rummet på Berns, och vilka
ej giva de förra efter i fråga om fattigdom. Pittoreskt
skildras deras lägerliv ute vid Lill-Jans, där en praktisk
ande målar altartavlor, ty sådana ha bäst åtgång, och
där en hans filosofiske men opraktiske vän får stå
modell, ty enär han haft höftsjuka, erbjuda hans ben, när han
lägger sig över en stolskarm, en ganska god bild av
rövarens sönderslagna ben vid korsnedtagningen. Den fräna
men sanningskära och i grunden ej elaka cynism som
bestämde tonen i Röda rummets kamratkrets återfinnes,
som redan detta exempel visar, i boken. Den har främst
förkroppsligats i dr Borg, vilken stundom men icke
alltid uttalar författarens tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
