Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Författaren uppträder eljes i boken helt naturligt
under masken av en litteratör, Arvid Falk, vilken fått
erkännande av Vitterhetsakademien, liksom Strindberg
av Svenska Akademien för Hermione, och vilken
smakat hungern lika grundligt som denne. Det omslag i
samhällets stämning emot sig han rönte vid sitt inträde i
Kungl. Biblioteket ger Strindberg ord i skildringen av
Falks triumf, när en hans diktbok slagit an. Sina
uppslitande kärlekserfarenheter ända från ungdomsårens
olyckliga svärmerier för värdshusflickor till tiden
närmast före äktenskapet låter Strindberg dels Falk, dels en
annan av bokens personer, Rehnhjelm, uppleva. Det blir
en frätande bild av falskhet och intellektuell
undermålighet som kvinnan på detta sätt kommer att förete. Att
en principiell fientlighet mot kvinnorörelsen redan då
fanns hos dess författare, visar teckningen av Falks
svägerska, borgardamen, vilken är med i föreningen
»För Kvinnans Rättigheter» och liksom många
kvinnosakskvinnor av den tidens konservativa skola ägnade sig
åt välgörenhet, en välgörenhet, vilken här skildras som
idel själviskhet, beräknande inställsamhet och
njutningslystnad.
Sina teatererfarenheter lägger Strindberg till grund
för sin skildring av »Teateraktiebolaget Phoenix»,
liksom hans eget andra olyckliga försök i skådespelarfacket
förlagt till landsorten. En uppkomling till direktör låter
en ung skådespelare i två år pinas som statist, ytterligare
förödmjukande honom med elakt översitteri i småsaker.
Tidningsväriden framträder i skepnad av en liberal
tidning (»Rödluvan», tydligen Dagens Nyheter) och en
konservativ (»Gråkappan», sannolikt Nya Dagligt
Allehanda); båda, ehuru visserligen främst den sistnämnda,
svänga runt alltefter konjunkturerna och döma händelser,
verk, personer (Strindberg tänker särskilt på Allehandas
recensioner av hans tidigare böcker) antingen
efter teorier som stelnat till ilska eller efter personliga
hänsyn såsom t. ex. nödvändigheten att stå väl hos de
mäktige. Till de senare hör icke minst den smarte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
