Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salarepresentantens Boströmianska professors visdom;
möjligen syftar han därvid på den strängt Boströmianske
professor Sigurd Ribbing, vilken tidigare varit
riksdagsman i Andra kammaren och 1879 satt i Första
kammaren. Men även bönderna behandlas föraktfullt nog.
Deras taleman för ett högljutt radikalt larm, när det
gäller en skenreform som indragandet av anslaget till
bibelkommissionen, men tiger, när det gäller allvar; hans
tal refereras (och uppfiffas) av Rödluvans ordinarie
referent. Hans motståndare, en uppblåst biskop, får
däremot nöja sig med Gråkappans uppmärksamhet. Men
när en ärans man ur allmogens led allvarligt och sant
frambär de förtrycktas och misshandlades klagan, då
försvinna både höger och vänster, både riksdagsmän och
tidningsreferenter endräktigt till restauranten.
Men så skarp än boken är i sin kritik av samhällets
konservativa, kapitalistiska och halvliberala makter,
socialistisk är den icke. I Skärgården, där hjälten
liksom författaren söker sig en tillflykt, brukar han (Arvid
Falk) såsom god demokrat lyfta på hatten för fiskaren,
vilket gör att denne tror honom ha dåliga affärer.
Strindberg hade också själv tyckt sig märka ansatser till
översitteri hos de präktige lotsarne å Sandhamn. Ett
verkligt, utpräglat översitteri från underklassens sida mot
den begåvade och bildade får Falk erfara, när han,
föraktande den konservativa tidningen och finnande den
liberala alltför konservativ, tager plats i arbetarpressen;
redaktören-uppkomlingen förenar här i boken obildning
och kryperi med maktfräckhet. Alltså finner man
i Röda Rummet, skarpt utpräglade, båda sidorna av
Strindbergs dåtida politiska ståndpunkt: radikalismen
och motviljan mot massan.
Emellertid hånar han också mycket skarpt de då
blomstrande arbetarföreningarna, där klassmotsättningarne
skulle försonas, och där arbetarne snällt låta leda sig i
band av mästare, militärer m. fl. I en sådan förening
håller en av Falks kamrater Olle Montanus ett »föredrag
om Sverge på en halv timme», där han prisar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
