Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andromeda som Perseus befriade. Om henne handlar ock
Balladen, hon var den unga kvinna som räddade den
fattige ynglingen, vilken »går världen kring, har ingenting,
är ingenting», alldeles som det nyss var fallet med hans
diktare, blott med den skillnaden att Strindberg i dikten
skildrat sig som en adlig herres son och henne som
»hyddans dotter», medan deras inbördes samhällsställning i
verkligheten var den rakt motsatta. Hädaren besjunger
just hemlivet med hustrun, besjunger barnens fröjd,
besjunger havet och Skärgården som ramen därtill. När
han vänder sig från sin lilla rymd och blir världstrotsaren,
blir Loke som hädar gudarne, även då avtäcker
han en vek vrå i sitt sinne — en vrå där Gud bor, fast
(säger han liksom Viktor Rydberg) ej någon tidens gud
utan evighetens. Icke ens häda kan han alltså i den grad
han ställer i utsikt.
Men han kan onekligen mycket i den vägen. Han använder
just sitt eget livs nyvunna sedlighet till bakgrund
för sitt hädande av programidealisterna vilka, medan de
vila sig från sitt vackra tal, dyrka idealen vid ostron och
champagne hos lätta damer. Han angriper de förr stort
lovande, nu som pratmakare skildrade liberalerna. Han
avhånar i Kunglig Nihilism allmänheten som,
sedan Oscar II applåderat Harald Molanders nihilistpjäs
Furstinnan Gogol på Dramaten, börjar undra om
det icke är bäst att tala väl om nihilismen, vilken kanske
har framtiden för sig. Han har naturligtvis intet gott
öga till kritiken, vilken föraktar det äkta men beundrar
det uppklädda (Finsmakare). Han slåss utan hänsyn
och förbarmande med sina mer eller mindre anonyme
fiender (Taga Rävar, Den Underliga Skogen,
Nu och Då). Han angriper signaturskalderna. Edv.
Bäckström, vilken redan i Gazetten fått en snärt för sina
elegier, parodieras nu på sina egna elegiers versmått och
kallas på grund av sin städse sångberedda fosterländskhet
»den lille sättargossen som skrev de vackra verserna vid
det historiska tillfället». Än skarpare slår Strindberg
efter den skald vilken redan framträtt som en av ledarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
