- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
122

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rader, vilka börja med betonad stavelse. Språket växlar
också, känsligheten avbrytes ständigt av ironiska
vändningar, polemiska anfall och t. o. m. längre kritiska
uppgörelser med olika makter. Vemodigast blir känsligheten,
då diktaren talar om hemlandet och barndomsminnena,
gladast då han talar om naturen. Allra känsligast är den
lilla inledningsdikten, där han giver sin bok det namn
som bäst passar den (och hans flesta): ett urtaget hjärta.

Boken är först och främst en uppgörelse med tiden och
ej endast med dess konservativa makter. Han är
visserligen strax i färd med ett angrepp på det religiösa
förtrycket, på kyrkan, på konfirmationen, »sin första
mened» som han kallar den. Men han undantager Jesus
från anfallet; han prisar tvärtom denne som en tvivlare.
Mot ett konservativt ideal kan man ock säga han vänder
sig i sin uppgörelse med Antiken eller med skönheten,
vilket för honom blir ett och detsamma; han anser
denna med auktoritetens makt stå i vägen för det som tiden
kräver. Men han bekänner att Antiken för honom en
gång varit en allt annat än konservativ, tvärtom en
befriande makt. Det är därför med aktning och tack han
vänder den ryggen — för att tjäna nyttan. Han liksom
Snoilsky under 80-talet ställer mot varandra Aphrodites,
skönhetsgudinnans, bild och Sliparens, den fule slavens.
Men medan Snoilsky manade Aphrodite att stiga ned
till Sliparen, så manar Strindberg slaven att resa sig.

Det var utilismen, läran om den allmänna nyttan som
högsta grundsatsen för vårt handlande, det var den som
enligt tidens tro skulle skänka de förtryckta lycka. För
detta stora mål måste skönheten offras, det hävdade
även Snoilsky. Strindberg försöker också att glädjas,
när han ser en gotisk kyrka i Paris förvandlad till en
nyttig anstalt för slöjder och industri. Men det bjuder
emot, ty även gotiken (= romantiken) visar sig hava
ett fast grepp om hans själ. Men för övrigt: gagna vi
verkligen de många, om vi göra nyttan till världens herre,
nyttan i dess mest tidsenliga form, storindustrin?
Strindberg (i viss motsats mot Snoilsky) svarar nej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free