Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde även han njuta av den mindre underbara men
mer natursanna skönhet som fanns bakom den
bortskrapade grannlåten.
Hänförelsen för det vackra, nämligen det konstgjort
vackra, det tradionellt vackra var överhuvud något som
Strindberg med all makt ville bekämpa. Dylikt var
romantik, och romantiken var för honom fienden. I
samband med hans motvilja mot det romantiska stod hans
dåtida motvilja mot det aristokratiska. Han tyckte icke
om store män. Han hädade världens främste diktare
och konstnärer i tur och ordning: Goethe, Rafael,
Michelangelo, ja t. o. m. Shakespeare, som han dock tidigare
beundrat och lärt utav. Ty store konstnärer voro
egentligen en lyx, en kulturlyx. Men all lyx måste bort.
Tillbaka till naturen! måste bliva mänsklighetens lösen.
Strindberg har alltså medvetet och lidelsefullt gjort
Rousseaus, naturpredikarens, lära till sin. Rousseau är
hans ojämförligt förnämste läromästare under denna tid.
Dessutom hade han i Paris läst Max Nordaus
Konventionella Nutidslögner, vari han med stor
tillfredsställelse återfunnit sin egen kritik av nutidskulturen.
Sin nu mognade åskådning framlägger han i uppsatserna
Omdet Allmänna Missnöjet, dess Orsaker
och Botemedel samt Livsglädjen och
Kulturarbetets Överskattning vilka utgåvos under
samlingstiteln Likt och Olikt (1884) [1]. Han genomför
nu sin Rousseauanska åskådning med den hänsynslösa
följdriktighet som hela livet igenom var hans särmärke.
Han vill avskaffa en lång rad av samhällets mest aktade
yrken och sysselsättningar. Fursten är en söndergången
varelse, förtjänt av det största deltagande. Hans
yrkessjukdom är att tro sig vara folkets överordnade, när han
är underordnad. Ämbetsmännen, vilkas skaror äro tronens
stöd och folkets fasa, ha råkat ut för samma yrkessjukdom.
Prästen är, om han genomskådar sitt yrkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
