Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyckleri, det beklagansvärdaste av samhällets offer.
Läkaren kan intet egentligen göra, ty han kan ej ordinera
bort fattigdomen. De »stora uppfinningarnes» värde
har ofantligt överdrivits. Vetenskapsmannen arbetar ofta
endast för vetenskapen och icke för mänskligheten. Ofta
är han okunnigare än den olärde. En gång kom det t. ex.
en statstillsatt fiskeriintendent ut i Stockholms skärgård
och väckte allmänt åtlöje, när han skulle lära gamle
fiskare fiska.
Dock bör man märka att hur skarpt Strindbergs
kulturkritik än inriktades mot vetenskapen, så byggde dock
hans åskådning på vetenskaplig, naturvetenskaplig, grund
Darwins och Spencers utvecklingsfilosofi, Stuart Mills
nytto- och lyckomoral hade han lärt känna och gilla före
Rousseau, och han hade ej övergivit dem. Darwin har
»mest av alla genomskådat sammanhanget i skapelsen».
Strindberg trodde visst icke att naturen var en fridsam
idyll, han röjer — särskilt i novellen Samvetskval
från detta år — en skarp blick och pinad känsla för alla
levande väsens kamp om tillvaron. Han vänder sig också
mot en alltför ljus tro på utvecklingen. Det som segrar
är visst icke alltid gott, det är visst icke alltid de svagare
som gå under. För övrigt är det en hjärtlös lära att de
svagare skola gå under. Denna lära utnyttja
förtryckarne, aristokratin, till stöd för sin makt.
I sin kulturkritik skonar Strindberg ingalunda den
samhällsklass han själv tillhörde, de frie kulturarbetarnes.
Artistens yrke har, säger han, blivit mer överskattat än
något annat. Man kan ej tänka sig ett kraftigare bevis
på kulturarbetets överskattning än Thorvaldsens Museum.
(Nu minns Strindberg tydligen, vad han ej antydde, när
han skrev I Rom, hur tråkigt han hade, då han besåg
detta museum 1868). Målarkonstnären målar icke naturen
sådan den är utan sådan som den bäst gör sig på
tavlor. Detta gäller särskilt de skickligaste, de moderne
konstnärerna. De äro, i bjärt motsats mot vad kritiken
tror, blott tekniker. Men de äro ensidige tekniker, vilka
avlägsnat sig från naturen och från den naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
