Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket som möjligt. »Gå icke med hopsnörd hals, hopknäppt
bröstkorg»; (Detta skrevs ju på 80-talet som bland annat
var dräktreformens tid; man ser på 80-talsporträtt att
Strindberg själv reformerat sin dräkt i antydd riktning.)
»vaka icke, när du skall sova, och drick icke, när du skall
äta; kasta upp din bädd själv och spräng icke ditt huvud
på att hålla husa, och skaffa dig icke hjärnanemi på att
få tråkiga och dyra nöjen men lek, spring, åk skridskor,
slå boll och var ung med de unga». — »Då kan du hålla
ut», säger han, »till den dagen då vår ande får en ny
luft att andas och våra själar få en annan föda, och då
ha vi livsglädjen på fullt allvar, men först då! Jag har
läst för mycket av Thomas a Kempis för att vara med om
den, men jag vill ändå arbeta för den, ty jag tror på det
kommande släktet».
Namnet Thomas a Kempis antyder att Strindberg nu
ock haft en uppgörelse med kristendomen. Nu ogillar
han den pietistiska kristendom med vilken han under sin
svåra och Schopenhauerska tid på 70-talet delvis
sympatiserade. Kristus kunde, säger han, icke vara så glad av
naturen, då han fått upp ögonen för det bakvända i
världen, men han var ändå glad med de glada. Kristus
hade nog också för avsikt att ställa om samhället på
förnuftiga grunder. Men dock kan han ej stå för
nutidsmänniskan som något ideal, ty han levde ett helt annat
liv än vi. »Allt som binder oss vid livet fanns icke för
honom!»
Vid denna tid försiggår tydligen i Strindbergs
sympati en långsam förskjutning från kristendomen till
Antiken. Han förklarar visserligen ivrigt att ej Platon och
Aristoteles äro auktoriteter för honom, men han citerar
dem lika ivrigt, särskilt för att styrka sin sats att
konsten blott är naturefterhärmning. Aristoteles (realisten)
berömmer han uttryckligen, och från honom hämtar han
sitt — med grekiska bokstäver tryckta — motto till
Sömngångarnätter. Han fann i Antikens,
särskilt i Hellas’, medborgare något av den naturliga
allsidighet, den harmoni mellan kropp och själ som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
