Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var hans åskådning icke rättrogen, så var den dess
mer radikal och stridslysten. Den våldsamhet varmed
Strindberg gick till storms mot överklassen var oerhörd.
Han kände sig vid denna tid först och sist som
underklassens talesman. All hans 70-talsmisstro mot massan
var alldeles försvunnen. Han medgiver att underklassen
ledes av egoistiska syften, men det göra vi alla, och
underklassens egoism är i motsats mot överklassens
berättigad. I Höstslask vänder han sig mot det då
som nu gängse lösensordet, då närmast formulerat av
Harald Molander i hans skådespel Vårflod, att
underklassen först bör reformera icke samhället utan sig
själv. Tänk om den gör så! Den lägger bort sprit, tobak,
kaffe och socker — och staten får inga inkomster; den
lyder strängt sitt samvete — alltså går den ut ur statskyrkan
och vägrar göra krigstjänst. Varpå överklassen inställer
reformationen och ber underklassen vara omoralisk igen.
Det lilla dramat erinrar i sin allegoriska art om vissa
scener i Lycko-Per men är både skarpare och gladare
i tonen. Skarpast är tonen i August Strindbergs Lilla
Katekes. Där heter det: »Vad är överklass? De tärande,
de styrande. Vad är underklass? De närande, de styrda.
Vilka medel begagnar överklassen för att hålla
underklassen under sig? Religion, Politik, Lagar,
Vetenskaper, Konster och Moral. Vad är politik? Statskonst
eller överklassens konst att hålla underklassen under sig.
Med politik menas även ett bedrägligt förfarande».
Men hur radikal och våldsam Strindberg än var i sina
politiska stridsskrifter, hur ivrigt han än höll sig till
naturen och naturvetenskapen, hur energiskt han än avvisade
all romantik — utopist, d. v. s. uppbyggande romantiker
var och förblev han även som socialist. Bakom all hans
vetenskapliga iver skönjes ock en stark moralism. Han
håller bl. a. hårt på nykterheten. Först kallar han det
visserligen oskyldigt att bonden tar sig ett rus vid
festliga tillfällen, men snart övergår han till att helt utdöma
alkoholbruket och finner ruset, som försätter oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
