- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
148

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strindberg folkets hyllning brusa emot sig, för första gången
fick han känna att folkets flertal höll honom för sin
skald mer än någon annan.

När han trädde ut på Centralstationens perrong,
vimlade det av folk. I folkmassan befann sig bland andra
en ung jurist, vid namn Carl Lindhagen. Figaros Jörgen
höjer ett leve för Strindberg, och man hurrar så att det
ekar kring halva staden. Strindberg måste hålla tal, vilket
ingalunda var i hans smak. Men den gången gick det.
Vad han sade var kort och energiskt. »Jag tackar er.
Det syns att ni fått luft i lungorna. När jag reste från
Sverge, var här så kvavt att man ej kunde andas. Vad
än må ske, skall jag göra min plikt». [1]

Samma kväll gavs festföreställning å Nya Teatern, där
Lycko-Per
, som författaren ej själv sett spelas,
uppfördes. Strindberg bevistade föreställningen i sin vän
dåvarande kandidat Knut Wicksells sällskap. Stämningen
i salongen var från början varm och stegrades ideligen.
De av styckets repliker som hånade baksträvarne
och skildrade reformatorns vedermödor applåderades för
öppen ridå, och handklappningarne stego till en orkan vid
anfallen på konungamakten. Tydligen ville man antyda
att, som Dagens Nyheter uttryckte sig, »anklagelsen var
nu på god väg att mångdubblad återfalla på Dem, som
varit nog fåvitska att framkalla den». När man kom till
replikväxlingen: »Det är då icke religionsfrihet?
— Jo, för den rena bekännelsen!», stampade man
och viftade man med näsdukarne, så att skådespelarne
ej kunde göra sig hörda. Efter slutet framkallades
Strindberg fem gånger, och uppe på raderna gick
man så långt i entusiasm att man tog av sig rockarne
och kastade sina hattar ner på parkett.

Den 21 oktober uppträdde Strindberg inför rätten.
Han förde själv sin talan, dock med hjälp av v.
häradshövding A. O. Beckman. Hans svar på anklagelsen för



[1] Talet refereras naturligtvis olika i olika tidningar.
Troligen var det ej fullt så stenstilsartat som det ovan citerats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free