Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade folk och såg icke att Strindbergs kanske djupaste
livspassion var den besvikna kärleken till kvinnan som
moder. Emellertid lyckades onekligen Strindberg att just
vid denna tid dölja sin kärlek till modern ganska
grundligt. Han ville nu vara strängt vetenskaplig utan minsta
sentimentalitet, han bekämpade familjen som
samhällsinstitution, och han låg i het fejd med hela kvinnokönet.
Troligen har han därför i sin självbiografi framställt sig
som vänligare stämd mot fadern och mindre vänligt stämd
mot modern än han faktiskt var i barnaåren.
Man ser att Strindberg i verk efter verk gav
allmänhetens övertygelser och nerver en ny stöt. Också var
anskriet mot honom denna tid våldsamt. Allt vad höger
hette stod naturligtvis mangrant emot honom. Dess
uppfattning fick ett typiskt uttryck i dåvarande lektor John
Personnes bok Strindbergs litteraturen och
Osedligheten bland Skolungdomen (1887).
Efter att i hemska drag ha skildrat den bland
skolungdomen grasserande osedligheten giver
pedagogen-författaren Strindberg främsta skulden därför. Han
beskyller denne för »sataniska knep», »fräck och oförsynt lögn»,
»sedeslös ytlighet» o. s. v. på 93 sidor samt slutar med
ett energiskt krav till myndigheterna att Strindberg måtte
åtalas enligt strafflagen, därför att han sårar tukt och
sedlighet. Om Strindbergs förläggare, d. v. s. Bonnier,
yttrar hr teologie lektorn med kursiv stil: »för min
del kan jag icke inse den moraliska skillnaden
mellan en sådan förläggare och en
tjuvköpare eller bordellförestånderska».
Hans inlägg fick den effekt man kunde
förmoda : osedligheten vart sannolikt likadan, hr Bonnier
vart rik, Strindberg vart berömd och utfattig, och hr
Personne vart i sinom tid biskop.
Det radikala lägret, »Det Unga Sverge», hade en svår
ställning. Strindberg var ju obetingat den litterära
radikalismens främsta namn. Man ville ej heller övergiva
honom. Strax efter Giftasprocessen igångsattes en
insamling för att hjälpa upp hans ekonomi: Branting och
Emil Hillberg arbetade för saken, Björnson hade ivrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
