- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
165

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som författaren själv söker göra kallt, strängt, rättvist,
överlägset, men bakom vilket den dödssårades förtvivlan
oupphörligt kan skönjas.

Allra mest gäller detta om den självbiografiska bok
som Strindberg september 1887—mars 1888 skrev: En
Dåres Försvarstal
(eller En Dåres Bikt) boken om
hans äktenskap, den hemskaste bok som Strindberg och
följaktligen någon svensk författare någonsin skrivit [1].

Man kan ej undra på att Strindberg tvekade inför
utgivandet. »Detta är en förfärlig bok»...., börjar han,
»jag ångrar bittert att ha skrivit den». Han vill ju därmed
inför offentligheten, inför hela världen moraliskt
mörda, förinta sin hustru, som han en gång älskat över
allt i världen. Kanske har han lyckats. Men den som
utan blind partiskhet för honom läser boken känner det
snarast, som om han skulle moraliskt mörda sig själv.
Han framlägger så öppet sin egen nervositet och
sönderslitenhet, han röjer så klart hur svagt grundade hans värsta
anklagelser mot hustrun voro att man ovillkorligen drives
att lägga den avgörande skulden till det måttlösa elände
vari äktenskapet utmynnade hos honom. Även i fråga
om yttre omständigheter gör sig Strindberg här liksom
över huvud i sina självbiografiska böcker ofta skyldig till
vissa onöjaktigheter. Han skrev dem ju helt och hållet
ur minnet och därtill, oftast i stor hast, på främmande
mark. Han varken kunde eller brydde sig om att kontrollera
sina uppgifter, och icke ens hans utomordentliga
minne var ofelbart, då det ej kontrollerades. I
skildringen av hustrun hade han dessutom ofta intresse av
att minnas fel. Likväl — aldrig har hans titaniska


[1] Den skrevs på franska och utgavs först 1895. Dessförinnan
hade den 1893 utkommit i en dålig tvsk översättning samt i
en svensk tjuvöversättning av denna, offentliggjord i Budkavlen
1893—94, varemot Strindberg fåfängt protesterade. Han fick
sedan ännu en gång protestera mot en svensk tjuvupplaga (1903)
— boken gick tydligen briljant som skandalskrift. Först i
Samlade Skrifterna, del XXVI (1914), har en tillåten svensk
upplaga publicerats. En ny tysk översättning av Schering hade
något tidigare (1910) utkommit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free