Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig över mig, och jag var värnlös — då övergav hon mig
icke och därför — därför!»
Den mörknande stämningen inom hans äktenskap
liksom den under kampen växande vreden mot
kvinnoemancipationens försvarare kan tydligt avläsas i hans
artiklar om kvinnofrågan under dessa år.
Den första artikeln Likställighet och Tyranni,
vilken trycktes i Ur Dagens Krönika, januarihäftet
1885 [1], präglas redan av en annan ton än
företalet till Giftas I från 1884. Med skärpa förklarar
Strindberg att kvinnan visst icke är undertryckt av
mannen, tvärtom är det han som tvingas passa upp på henne.
Han citerar med förtjusning det klander mot kvinnan han
kunnat hitta hos sina beundrade läromästare, Spencer
och Stuart Mill. Han vill ej giva henne rösträtt, förrän
alla män fått rösträtt, ja ej ens genast då. Han skildrar
kvinnoemancipationen som en ren överklassrörelse, och
i överklassens kvinnor ser han reaktionens bästa stöd;
underklassens kvinnor fruktar han dessutom skola rösta
med prästerna. Men helt kvinnofientlig är tonen icke.
Han omtalar ej alldeles klandrande den gifta kvinnans
inflytande på mannen. Han vill alltfort giva könen lika
uppfostran, han vill att gossarne visserligen ej skola läras
speciell artighet mot flickorna, men att flickorna ej
heller skola läras passa upp på gossarne. Och han utbrister:
»Låtom oss framför allt vara vänner!»
Rakt motsatt är, som ovan sagts, tonen i företalet till
Giftas II, skrivet 1886, tidigast i slutet av mars. Detta
var ju så våldsamt att en stor del måste strykas. Där
skildrar han kvinnan som lat, lögnaktig, elak, småsint,
hjärtlös o. s. v. samt först och sist som hopplöst
enfaldig, ja intellektuellt vanför. Där försäkrar han att hon
alltid dårar och kuvar mannen. Där prisar han t. ex.
grekerna för att de gjorde Furierna och judarne för att
de gjorde Eva, syndafallets upphov, till kvinnor. Där
är han upprörd på Stuart Mill, dock blott på boken om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
