- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
197

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligen redan nu omarbeta novellen till en historisk,
ehuru arbetet för tillfället icke synes ha slutförts [1].

Hösten 1888 hade ju Strindberg meddelat sin kusin att
han och hans hustru tänkte fortsätta sitt äktenskap. Också
behandlas i Tschandala magisterns (= Strindbergs)
hustru, väl utan större kärlek eller ens intresse
men å andra sidan ej heller hatfullt; däremot yttrar han
sig där, ovanligt nog, bittert om barnen. Påfallande
vänligt omtalas hustrun i det märkliga lilla drama han skrev
i början av 1889. I detta drama Paria har han åter
upptagit sitt dåtida älsklingsmotiv: tvekampen mellan en
över- och en underlägsen man.

Där står brottsling mot brottsling. Men den ene, en
ofrivillig mördare, är som överlägsen ande fri dels från
låghet och dels från samvetskval. Den andre, tjuven, är
krypande, falsk, rädd, plågad av samvetsånger. Nu har
Strindbergs antidemokrati växt sig så stark att han i
dramat säger sig finna flera brott förlåtliga men icke
brott av nöd, ty dem ursäktar icke lagen. Han finner
emellertid detta underligt — denna stora lojalitet mot
gällande lag låter överhuvud litet underlig hos Strindberg.

Paria är byggd på en skiss av Ola Hansson, den
första av dennes Paria-noveller. Men Strindberg har
alldeles gjort om motivet. Ola Hansson är mild mot
brottslingen, låter denne ha handlat av en oemotståndlig
inre drift utan dålig avsikt. Vad som för Ola Hansson
är ett psykologiskt problem, blir för Strindberg ett
ras- eller klasspörsmål och ett sedligt spörsmål. Även
här visar det sig hur omöjligt det var för Strindberg,



[1] I ett brev till Looström av 2. 11. 1888 (se Samlade Skrifter
del XII, Anmärkningar) talar han om det arbete han nedlagt
på »detta och följande häften» av Svenska Öden. »Detta häfte»
var Tschandala, men han har alltså sysslat även med andra
svenskhistoriska berättelser. Dock utbrister han i samma brev:
»slut med Svenska Öden!» — ty Looström hade refyserat
Tschandala
. I ett brev från förvåren 1889, där han
uppräknar vad han skrivit sedan augusti 1888 (citerat av Julius Clausen
i Svenska Dagbladet 30. 10. 1921), nämnes intet Svenskt Öde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free