Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han i stället flydde sin väg till Berlin, varifrån en
vän måste återhämta honom. Boken kallades ock i
Danmark för »Skandala». Emellertid kunde Strindberg i
maj 1889 (från Sverge) triumferande meddela Ola
Hansson att tattaren fått sex månaders fängelse för
penningutpressning, och det gick överhuvud snart utför både
med grevinnan och förvaltaren. Men Strindberg var
ännu i Sverge 1889 så rädd för dennes hämnd att han
ständigt gick med revolver på sig.
Man ser att Georg Brandes framställde Strindbergs
andliga läge i bästa möjliga dager, när han skrev till
Nietzsche: »Han är ett verkligt geni, blott litet förryckt
som de flesta genier (och icke-genier)». I ett brev till
Ola Hansson från mars 1889 dryftar Strindberg också
själv vansinnighetsproblemet, liksom i Själamord, och
hävdar att vansinnet kan vara räddningen från »något
värre», han tänker här tydligen på något yttre våld. Hans
misstro mot allt och alla hade antagit fantastiska mått.
I Köpenhamn genomletade han adresskalendern för att
se, om någon av hans vänner bodde nära någon av dem
han ansåg för sina fiender och alltså vore trolös mot
honom. När han skulle resa hem till Sverge, skrev han
till sin kusin, grosshandlare Oskar Strindberg, och bad
denne giva honom en lista på personer i vilkas sällskap
han icke kunde och borde visa sig. »Du får ej genera
dig att även begagna det lösaste skvaller som källa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
