Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägna Lerkila samt därifrån på senhösten till Brevik
å Värmdön, där han sedan dröjde kvar långt in på
nästa år. I Djursholm var han i december 1891
samt till slutet av april 1892, sedan i Dalarö.
Under dessa år hade han även, med understöd av
redaktör Fr. Vult von Steijern — vilken åtskilliga
år gav honom ett regelbundet underhåll — L. O.
Smith och generalkonsul Simon Sachs företagit två
studieresor genom svenska bygder. Han reste i
september—oktober 1890 genom Svealand och Götaland och gjorde
i augusti 1891 en kort färd till Norrland — han kom dock
aldrig längre norrut än till sin släkts ursprungliga
hemnejd, Ångermanland — för att skaffa material till ett
verk vartill han framför andra och framför annat kände
sig skickad: ett verk om Svensk Natur. Ett förarbete
därtill var den i stil som sak lika livsstrålande
karaktäristik av Stockholms skärgård han gav i företalet till
Skärkarlsliv. När hans brinnande Sverge-kärlek nu ej
längre fick eller kunde fästa sig vid människorna, sökte
den sig mot naturen. Vid ett sådant verk kunde ju ock
hans vetenskapliga iver och hans skaldelynne samverka.
Naturvetenskapligt bildad fast ingalunda naturvetenskapsman,
känner han naturföremålen i en hos skalder ytterst
ovanlig grad, har fått upp ögonen för en mängd
naturskönheter varom genomsnittsskalden aldrig drömt, och
kan karaktärisera denna skönhetsrikedom som endast
den mäktar vilken känner dess art och grund.
Vetenskapsmannens forskareglädje, skaldens inskådande och
uttrycksfulla fantasi, naturälskarens friluftsvana och
friluftskärlek förena sig att giva hans stil i naturskildringarne
dess säregna friskhet och glans. Man ser även här
hur han opponerar mot alla erkända skönheter: han
vägrar att finna Siljans stränder något vidare märkvärdiga.
Verket blev endast till ett fragment vilket intogs
i Tryckt och Otryckt IV 1897 [1] och sedan (år
1901), under titeln Sverges Natur, utgavs i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
