Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
form, alltså troligen 1889—90. Den tyskvänliga
stämning som behärskade Strindberg under vistelsen i Lindau
återkommer här. Det är tyska folkets lidande och
förvildning som med tydlig sympati skildras, medan man
icke skönjer någon svenskvänlighet, frånsett några
erkännsamma ord om Gustav II Adolf. Fritänkarsynpunkten
— liksom även Strindbergs motvilja mot lutherismen
— framträder i det starka understrykandet av att kriget
icke alls var något religionskrig, ty de katolske
fransmännen kämpade ju på de lutherske svenskarnes sida.
Folkets parti mot herrarne tager Strindberg icke längre.
Det är emellertid märkligt att han, trots sin nya
aristokratiska åskådning, här liksom i flera av de äldre
Svenska Ödena tager fredens parti mot kriget, fast han
visserligen prisar de män som i kriget hålla ut på sin post.
Sin största kraft lade han ned på det verk, där han,
fortsättande tråden från Tschandala, klarare än
någonsin utformade sin nya åskådning: romanen I
Havsbandet, skriven dels maj—november 1889 (de första sju
kapitlen) och dels april—juni 1890 (de sju sista). Den
är en fortsättning på hans skärgårdsberättelser. Men
hur ändrad har ej deras anda blivit på blott ett par år! I
Hemsöborna och Skärkarlsliv fanns kärv och
drastisk kritik men dock även kärlek eller åtminstone
mänskligt intresse för skärgårdsfolket. Nu har han för
sina gamla välkända bönder, lotsar, fiskare endast kallt
förakt. Bokens hjälte är en kulturmänniska från topp
till tå, utan och innan. I uppsatsen Om det Allmänna
Missnöjet från 1884 hade Strindberg hånat en fiskeriintendent
som sökte lära gamla erfarne skärgårdsfiskare
fiska. Nu gör han just en sådan intendent till sin hjälte
och låter honom, den geniale kammarlärde, stå skyhögt
över de dumme fiskarena både i segling och fiskekunskap.
I full enlighet med denna uppfattning om samhällsklasserna
står den politiska åskådning han låter intendenten
hysa. Denne har upptagit Strindbergs gamla förakt
för riksdagar men nu med en helt aristokratisk
motivering: riket skall ej styras av ett parlament, tillsatt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
