- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
222

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


XXIII.


DEN FRÅNSKILDE.



Aningen gick i fullbordan. Strindberg och hans
hustru hade efter försoningen, eller försoningarne, i
Danmark följts åt till Sverge. Men snart visade sig varje
hopp att äktenskapet skulle kunna för alltid lappas ihop
vara fåfängt. Vad som nu särskilt upprörde Strindberg
var vänskapen mellan hustrun och en dansk dam, som
han — också det ett utslag av hans ständiga förföljelsemani
— tyckte tränga sig in mellan makarne. Själv var han
säkerligen icke bättre att umgås med än förr. Från hans
vistelse ute på Runmarö berättade fiskarena, vilka i
det hela tyckte bra om honom, att han var elak mot
hustrun och bland annat brukade släppa in ormar i hennes
rum. Säkerligen var dock detta ett misstag, föranlett
därav att Strindberg en gång (på Stenbro) för sitt och barnens
nöjes skull fångade en huggorm, vilken han förvarade i
ett glaskärl, varifrån den dock råkade slippa ut. Flera
gånger skilde han sig från familjen men återförenades
igen. Till sist blevo emellertid slitningarne outhärdliga.
Så upplöstes då äktenskapet. Instanserna passerades och
slutakten utspelades i januari 1891 inför häradsrätten i
Värmdö tingslag (Strindberg bodde då i Bo och familjen
å Lemshaga). Pinsamma scener ägde rum inför
kyrkorådet och rätten. Ej ens den offentliga skandalen
undgicks alltså. I hat och vrede skildes Strindberg från
den kvinna han älskat över allt i världen. Han skildes
från barnen som, sedan hans kärlek till modern slocknat,
fått ensamma mottaga hela hans gränslösa kärlekslidelse.

I de verk han skrev 1890—92 bryter ock gång på gång
hans förtvivlade längtan efter barnen fram som ett skrik.
Först i dikten Laokoon (tryckt 1891) [1], ett poem



[1] Nu i Ordalek och Småkonst, Samlade Skrifter,
del XXXVII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free