Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dess huvudperson, kallad Smeden — en man som
smider diktverk tydligen — går liksom Lycko-Per ut i
världen, dock ej som han för att söka kärleken utan för att
söka rätt på sina förlorade barn. Han får liksom denne
alla önskningar uppfyllda. Men han har i motsats mot
denne en ständig ledsagare, kallad Läraren. En Lärare
skulle sedan ofta uppträda i Strindbergs dramer, dock
ej mer en lärare av denna art. Ty denne är Doktor
Allvetande, alltså en representant för naturvetenskapen
eller den jordiska vetenskapen över huvud, med andra ord
för Strindbergs dåvarande världsåskådning. På sin
vandring genom världen åtföljas de av Sankte Per,
representanten för religionen, ålderdomssvag, bortkommen,
löjlig.
Först få de skåda Antiken, företrädd av Narkissos,
ynglingen som älskade sin egen spegelbild i stället för
nymfen Eko, och av Thersites, smädaren. Den senare
lär vara Smålands-Sigurd och avhånas följaktligen med
så pass mycket skämtlynne som Strindberg nu förmår
åstadkomma. Den förre har Strindbergs gillande. Skulle
han ej gilla en som föraktar kvinnan och blickar ned i
sig själv? Blott genom självkännedom erövras vishet!
I nästa akt viker genast visheten för kvinnan. Hennes
representant, älskarinnan, har de hemskaste yttre och inre
fel. Men Smeden älskar henne, och ej blott älskar henne:
han giver sig själv skulden för att deras kärlek sedan
blir till olycka. Han dräper henne gång efter gång,
liksom Strindberg dräpte sin kärlekslycka, men liksom den
står hon åter upp, dock till sist icke mer. Helt bittert
kan han alltså ej tänka på den han förlorat.
Emellertid ha Smeden och Läraren från Antiken
kommit in i Romantiken. De få skåda en hel rad frejdade
sago- och diktfigurer. Men det märkliga med dem är att
de alla blivit förståndiga, borgerliga, prosaiska, ofta starkt
ekonomiska. Strindberg har ej glömt sin inbitna lidelse
att rycka bort förtjusningsslöjan från det hävdvunnet
sköna. Han presenterar Shakespeare-gestalterna, de
onda såsom hycklat omvända, de ädla såsom ihåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
