Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dygdiga. Han låter Don Quixote ha blivit fet och Sancho
Panza, ja han har kommit sig upp, lärt sig »disponera»
pengar och blivit ledare för den politiska oppositionen.
I detta sagodramas politiska scener tager ej längre
Strindberg parti för folket mot konungen. Han tager parti för
de stora mot de små. De förra representeras i en scen
av Smeden såsom Hobergsgubben de senare av dvärgar
och annat småkryp som krånglar och intrigerar vid dess
fot. Men den store, bergsjätten, är dock ingen
mänsklighetens välgörare: han krossar en vacker dal med
präktigt och lyckligt folk, däribland en ädel prästfamilj —
var det ej Strindbergs uppgift och öde att grusa vackra
idyller?
Till sist går färden till Rom och till Kristi dödsplats.
Stämningen mot religionen är här märkbart skiljaktig
mot I Havsbandets. Nu kritiseras katolicismen,
medan föraktet för Jesus’ person är borta. Dock slutar
stycket ej religiöst. Det slutar ej med att himmelrikets
tappade nycklar återfinnas, utan med att Smeden-diktaren
manas uppgiva sin outrotliga himlastormarlust och nöja
sig med verkligheten — jorden. Maningen var för
diktaren mera behövlig än lätt att följa.
Skilsmässan från barnen sätter ock sin stämning på
den skärgårdsskiss, Silverträsket, med vilken
Strindberg var sysselsatt under åren 1890 och 1892, alltså
dels före, dels efter skilsmässan, utan att dock få den
färdig förr än 1898 [1]. Det är därför svårt att avgöra i
vad mån den nya ton av mystik, vilken här mängt sig in
i den som alltid hänfört åskådliga skärgårdsskildringen
fanns där från början. Alldeles har den nog icke fattats,
man ser nämligen att den här ännu bryter sig mot det
vetenskapliga tvivlet. Mystiken är av dubbel art. Dels
är den naturvetenskaplig; här skymtar tydligt den
fantastiska naturforskning som snart skulle bliva Strindbergs
huvudintresse. Men dels är den ock, om ej religiös, så
dock övernaturlig. Vid Silverträsket häftar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
