Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
budskap kom från barnet, hans barn, Hans andra hustru
skriver till honom och ber honom komma och se det barn
hon fött honom, hans lilla dotter Kerstin, som vistas
hos sin mormoder i Österrike. Han reser med utropet:
»O hur lycklig är den man som Gud straffar!»
I Österrike sätta hans hustrus kvinnliga släktingar
en bok i hans hand, en bok av en hans landsman med
vilken de voro mer förtrogna än han själv, en bok vars
roll i hans liv ter sig som förutbestämd: ett utdrag ur
Svedenborgs Arcana Coelestia (Himmelska
Hemligheter). Där får han en formel, utförd i detalj, som
synes förklara allt vad han genomgått: Han läser
Svedenborgs skildring av helvetet, och han finner denna
skildring fullständigt stämma — med jordelivet, sådant han
själv upplevt och upplevde det. Han tycker att den trakt
där han vistas är ett sant Svedenborgskt helvete; allt vad
han ser och hör synes honom vittna om brott och elände
— man märker att Strindberg börjat iakttaga även andra
människors öden och lidanden än sina egna. Men
framförallt styrker till en början läsningen av Svedenborg
hans övertygelse att han lider oskyldigt, och att just detta
övermått av lidande utpekar honom såsom, likt Job,
utvald av Den Evige.
Just vid denna tid få hans aldrig vilande förföljelsetankar
ny näring. Han brevväxlar med sin ovannämnde
teosofiske vän, och på dennes uppmaning börjar han
studera Madame Blavatsky, vilken han länge nekat att
läsa. Men hon imponerar ej på honom (hon var ju
kvinna). Han kritiserar henne så skarpt att teosofen
bryter med honom, indrager det understöd han dittills
lämnat och hotar med de hemliga makternas hämnd.
Strindberg rädes. Men han börjar ock känna rädsla —
ej blott samvetskval som förut — vid tanken att han
kanske själv har gåvan att förgöra. Han inhämtar av
en ockult skrift att man ej blott kan förgöra med
magiska konster utan ock med onda önskningar. Han
finner vidare att strax sedan han utgivit en mot den
moderna vetenskapen kritisk skrift, så dör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
