- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
262

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sättet »lär jag mig att hysa överseende med ondskan och
därigenom mot mig själv». Svedenborg ägnar han fortfarande
sin tacksamhet men kritiserar honom också skarpt
och förkastar honom som auktoritet. Han hamnar till slut,
som han säger, i en stilla kompromisskristendom och
avhugger tankens olösliga svårigheter med ett credo quia
absurdum, jag tror därför att det är oförnuftigt.
Summan av boken uttryckes nog i hans bekännelse från
oktober 1S97: han längtar »att vila det tunga huvudet vid
en moderlig barm, sova i knät på en moder, den kyska
makan till en ofattligt stor Gud, som kallar sig Fadern, och
som jag icke vågar nalkas». Det var snarare en moder
än en Gud Strindberg nu som alltid sökte.

Märkligt är att se hur Strindbergs samhällsåskådning
påverkar hans nya religiösa tro. Han söker dels rädda
något av Nietzscheanismen. Uti Inferno säger han
att makternas avsikt med sin tuktan av människorna var
människotypens fullkomnande, framalstrandet av
övermänniskan, varom Nietzsche siat. I Legender
återkommer han först till samma tanke, men när han där
talar om Nietzsches ideal, tillägger han: »ehuru
annorlunda fattat». Vad han senare yttrar om omöjligheten
att nå fullkomligheten vittnar emellertid om att han
börjat uppgiva hela denna tankegång. Det är blott i barnet
han alltjämt finner en glimt av övermänniskan.

Också hans frihetsbegär hängde segt i. När han
omsider beslöt att ödmjuka sig inför Gud tillägger han:
»Men böja knä för folket och de mäktige? Aldrig!»
Inferno. I slutet av Legender säger han:
»Vore jag härskare, skulle jag hata upprorsmannen, men
jag kunde ej neka honom större aktning än den lydige».
Likväl ångrar han nu sin frihetspredikan. Framför allt
ogillar och avbeder han nu sin förkunnelse om kärlekens
frihet. Men även sin demokrati finner han ha varit
vrång. Han ångrar att han satt ungdomen i harnesk mot
lagarne och överheten. Han säger att när han kämpade
för de undertrycktas befrielse, så förstod han ej att det
är Försynen som ställt dem på den plats där de stå. Dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free