Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apollonius själv som var min förste mästare, han som tidigast
visade mig hur liten världen blev, tänkt som tittskåpet på en
marknad och vi som skuggspelsdockor förda i trådstumpar av
förevisarens händer, också han står nu och tittar efter fågelflykt
och törs ej handla, om ej de heliga hönsen behaga äta.
Och i Svenska Dagbladet skrev han 1 juni 1898 om
Legender:
Trots alla självfördömelser lyser egenrättfärdigheten igenom
den trasiga manteln, och det personliga lapprits och dygnets
bagateller spela en roll som är oss ofattlig (ehuru välbekant från
andra bekännelseskrifter av dylik art), när det gäller det stora
och heliga som är den av under flammande vandringen till
Damaskus.
»Det personliga lapprits och dygnets bagateller» kallar
Levertin alltså Strindbergs strider mot vansinnet.
Slutligen rådde professor Karl Warburg i Göteborgs
Handelstidning författaren att, »om han skall återvinnas
åt litteraturen — icke blott åt bokhandelsgeschäftet
— lämna sitt sjuka jag å sido och observera den yttre
naturen».
Skarpsyntare ögon skönjde att bekännelseböckerna visst
ej betydde diktkonstens död hos Strindberg. Tvärtom
beteckna de ett nyvaknande: av fantasikonsten. Hans
återvändande till de primitiva religionerna följdes av ett
återvändande till den primitiva fantasin. Naturens gud,
den store Pan är död! ljöd ropet vid Hellas’ undergångstid.
Nu förklarar mitt under Infernos våndor Strindberg
att Pan återvaknat till liv. Han började åter tro
på en själ i naturen. Den får liv inför hans ögon. Han
ser klippblock forma sig till människoanleten, han ser ett
valnötsembryo under mikroskopet lyfta två vita händer
som till bön. Han ser människoanleten också i
kakelugnskolen och på örngåttskudden. Han ser tuppen på
Nôtre Dame lyfta vingarne liksom till flykt. Han ser i
ett zinkbad, vari han utförde alkemiska experiment, ett
landskap avteckna sig, som han sedan återfinner i
verkligheten (i Österrike). Han ser å andra sidan
verkligheten förfulas och bli hemsk inför sina ögon. Ett eljes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
