Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 272 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den godhet dessa, särskilt kvinnorna, visade honom, äro
emellertid dessa typer sannolikt ej avsedda att vara rena
porträtt utan, åtminstone delvis, allmänna symboler; även
ett bittert barndomsminne har Strindberg anknutit till
de gamla, då han låter lagmanskan vara styvmor. Men
botgöraren — diktaren själv — är han med bland de
oskyldigt lidande eller bland de rättvist dömda? Han är
båda delarne. Han är djävulen, som rättvist lider för
egna synder men ock rättvist straffar andra, vilka låtit
honom lida oskyldigt. Dock är denna djävul samtidigt,
såsom förklädd, biktfadern från de båda
omvändelsedramerna.

Kerstin. Strindbergs enda barn i äktenskapet Frida Uhl.

Ett karaktäristiskt exempel på hur Strindberg upptog
och omdanade gamla motiv erbjuder en framträdande
detalj i stycket. Lagmannen hade lovat kyrkan en monstrans
(ett kärl för den stora hostian d. v. v. Kristi lekamen)
av guld men givit en av förgyllt silver. Detta knep var
redan prövat av en fiskare i Skärkarlsliv som stadd
i sjönöd lovade kyrkan en takkrona av silver och räddad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>