Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å andra sidan fortsatte Levertin den kritik av
Strindberg som personlighet och konstnär, vilken trots alla
artigheter, särskilt i fråga om språket, till sina slutsatser
och sitt syfte var avgjort fördömande. »Månne det finns
någon nu levande författare som så oemotståndligt på en
gång drager och stöter tillbaka som August Strindberg?»
så börjar han sin anmälan av Vid Högre Rätt...
Han tycker särskilt att Strindberg talar för mycket om
synd och samvetskval. Dramat Advent betecknas som
något av det mest motbjudande Strindberg någonsin
skrivit, dramat Brott och Brott säges däremot vara »i
alla avseenden mer tilltalande och fulländat», dock är
även detta alltför dogmatiskt i åskådningen och alltför
moraliserande.
År 1899 fyllde Strindberg 50 år. Något jubileum
hade han sannerligen ingen lust att fira, och icke heller var
hans ställning till Sverges maktägande kretsar, kulturledare
och allmänhet sådan att de hade någon större lust
att fira honom. Glömmas kunde han dock icke. Ett
par hundra telegram nådde honom i Lund, tidningarne
ägnade honom artiklar, och några diktare bragte honom
en mer personlig hyllning. Tor Hedberg framhävde i
Svenska Dagbladet hans motvilja mot vila, fred,
kompromiss och underströk att »det är just rastlöshetens
ande i honom som vi hylla». Heidenstam hyllade honom
i en inspirerad dikt, därför att han vid 50-årsdagen icke
stod förgylld med stjärnor och glitter utan alltjämt bar
den martyrkrona han redan som ung frivilligt fäste på
sitt huvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
