Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningbristen och om bekymret att kunna sända barnen
pengar. Hustrun, Alice, har varit skådespelerska men måst
lämna sin bana. Mannen kallas blott Kaptenen, jämför
Ryttmästaren i Fadren; liksom denne är han också en
bit vetenskapsman. Han har blivit tillbakasatt, obefordrad,
men så stöter han sig också ständigt med sina
förmän och kurtiserar underklassen. Han sjunker ibland
ihop, liksom Strindberg gjorde, då han började skriva En
Dåres Försvarstal, han är mörkrädd och ofta
»frånvarande», ja hustrun vet ej rätt, om han är
sinnessjuk eller icke. Så är han grym, sataniskt grym,
visserligen mer i fantasin än i verkligheten, men han har en
gång gjort mordförsök mot hustrun.
Det är dock ej blott Kaptenen som får ikläda sig Strindbergs
egna förfärliga erfarenheter och sjukdomssymptom.
Den vän som uppträder och först söker rädda de
två ur eländet men så själv råkar fast däri bär ock många
av författarens egna drag. Han är frånskild, och barnen
ha tilldömts modern, han har prövat på utmätning,
han grips av kärlek till en väns hustru och hans känsla
för henne är en lidelsefull blandning av dyrkan och
sinnlighet.
Alltså, det är den rasande tvekampen, eller trekampen,
mellan könen, sådan han själv prövat den, som
Strindberg här för väl hundrade gången återgiver. Men det
märkliga är att han som förr så fanatiskt tog mannens
parti, nu står tvekande. Dödsdansen består av två
delar, vilka äro betydligt olika varandra. Den förra
slutar med en förtvivlad föresats av den art Strindberg och
Siri von Essen fattade så många gånger att låta allt
fortgå trots allt. Mannen tillerkännes där något större rätt
till medlidande än hustrun, av vännen, om ock knappast
av läsaren. Men i andra delen är han enbart ond, och där
drabbas han av ondskans straff och nedsjunker död av
slag. Hustrun är grym hon också, hon skändar till sist
mannens lik, men hon gör dock ej som han ont mot
andra än sin äkta hälft. Framför allt får emellertid
kvinnan upprättelse från mycket av den smädelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
