Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturens stundande förlossning. Forskarlen, vilkens
frälsningshopp hon först hånade, låter detta åter framtona
vid styckets slut.
I Svanevit föder kärleken också förlossning, och
det, då den här är helt oskyldig, utan offerdöd fast
visserligen efter djupt lidande. Advents realistiskt-mystiska
motiv, den grymma styvmodern, har Strindberg här
förknippat med liknande gamla sagomotiv. Här liksom
där vägra ock de döda verktygen att göra tjänst, när de
skola pina oskulden. Utan att göra något märkbarare
lån ur någon viss saga har han skapat en värld som helt
bär sagans stämning och dock livserfarenhetens
meningsfullhet. Svanevit övervinner ej blott sin styvmoder,
vilkens ondska skenbart naivt men faktiskt diaboliskt främst
yttrar sig däri att hon hindrar Svanevit från att tvätta sin
kropp, utan hon frälsar ock styvmodern genom att giva
henne det heligaste namn Strindberg kände: moder. Hon
hade lärt sig säga det ordet, därför att hon lärt sig älska.
Väl föder till och med hennes och hennes unge sagoprins’
rena kärlek det gräl och det hat som Strindberg ej har
samvete helt lämna bort ur någon kärleksskildring. Men
deras kärlek är stark nog att låta detta blott bliva ett moln
som försvinner, ty deras kärlek, eller rättare Svanevits,
kan göra död till liv.
Man anar i Svanevit, kanske det mest harmoniskt
sköna av alla hans skådespel, en hymn till Strindbergs
nyss vunna kärlekslycka. Eljes är både denna dram och
Kronbruden märklig i så måtto att man där möter
jämförelsevis få drag som erinra om honom själv.
Maeterlinck har tydligen påverkat dramats stämning men
knappast något mer. Denne måste verka tilldragande på
Strindberg med sin djupa känsla av livets ve, sin uppfattning
av kärleken som en dunkel ödesmakt, sin — i de
tidigare dramerna — pessimistiska idealism och sin förkärlek
för mystiken. Strindberg översatte vissa stycken ur hans
mest mystiska prosabok De ringes rikedomar och
tillägnade dem sin unga hustru. Dock var Strindberg
aldrig så mycket pessimist som Maeterlinck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
