Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 303 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jessie Wessel som Indras dotter och Gustav Molander som Advokaten i »Drömspelet» i Max Reinhardts uppsättning.

Mer av hans eget liv finns i Drömspelet. Detta
är byggt på samma sätt som Till Damaskus med
fritt förknippade och ständigt nyskiftande scener och
repliker, blott att det nyckfulla, svävande i språk och
byggnad här ännu mer förhärskar. Omvändelsedramat var till
hälften återberättad verklighet, till hälften kroppsligt
gestaltade fantasier. Även i drömdramat finns naturligtvis
en stomme av verkliga upplevelser, men fantasileken —
eller fantasismärtan — har här helt överhöljt och
omformat denna. Så till vida står dramat närmare Lycko-Per.
Men det skiljer sig från detta framför allt därigenom
att medan där scenen växlar alltefter huvudpersonens
önskan, så ändras den här efter de uppträdandes
tankar, vilket är något helt annat — insikt i stället för
fantasi, ålderdom i stället för ungdom.

Med Strindbergs andra sagodrama, Himmelrikets
Nycklar, har Drömspelet gemensamt att
det delvis är skrivet på vers och delvis — med större
framgång än detta — anslår en skämtsam, en galghumoristisk
ton mitt i den växlande tragiken. Ödsliga äro båda
dessa dramer. Men medan ödsligheten i det förra
utmynnar i ett förtvivlat försök att komma till rätta med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>