Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordelivet, utmynnar Drömspelets ödslighet i en
religiöst färgad förintelsestämning.
Liksom i de tidigare fantasi- eller sagospelen är
hjälten här Strindberg, men fast alltid densamme, växlar han
ständigt gestalt. Än är han Officeren som troget går och
väntar på sin älskade — vilken är vid teatern — och
som på gamla dagar blir promoverad till doktor (liksom
ju Strindberg själv rönt ett visst erkännande sent
omsider) men strax får sätta sig på skolbänken igen, liksom
Strindberg själv får lära om sin världsåskådning och
allting. Än är han Advokaten, vilkens yrke nödgar
honom se människornas uselhet blottad, alldeles som fallet
är med den livsskildrande författaren. Än är han
Diktaren. På sig själv tänker han ock, när han talar om
Den Flygande Holländaren som, säger han, vart straffad
för sina hustrurs otrohet. Ett personligt drag är det i
sanning, när han talar om vanan att slå sina vänner i
ansiktet. Även dyker här upp motivet från Till
Damaskus och Midsommar att han som gosse låtit
en annan lida för ett puts han begått. Vi få här veta
att det stod i samband med den förr mycket lästa
ungdomsboken Den Schweiziske Robinson. Emedan
det rättvisa lidandet för denna ungdomssynd uteblivit,
anser han sig skyldig att bära orättvist lidande för
brott som han ej begått.
Lättare att igenkänna är dock styckets kvinnliga
huvudperson. Hon är i alla dess scener den samma, gudens
dotter nedsänd till jorden, Strindbergs tredje hustru. Hon
tror att kärleken besegrar allt, och hon söker bevisa den
satsen i livet. Hon blir gift med en av Strindbergs
förkroppslingar. Men nu infinner sig grälet, mycket
hastigare än i Svanevit, och blir vida mer fördärvande.
Det är de gamla klagomålen om kvinnans bristande
ordningssinne som dyka upp igen. Men ej blott diktarens
direkta talemän lida. Även de andra människorna. »Det
är synd om människorna», så lyder styckets omkväde.
Det är framför allt synd om dem därför att allt vad de
göra, särskilt allt vad som skapar dem fröjd, bringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
