- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
324

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


XXIII.


HISTORIEFILOSOFEN.



Såväl under äktenskapets som under ensamhetens
tid hade Strindberg fortsatt sin historiskt dramatiska
diktning.

Ett fullkomligt publikfiasko vart hans hösten 1901
utgivna dram Engelbrekt. Den är ock en ganska matt
upprepning av Gustav Adolfs huvudmotiv, mannen som
av osjälviska syften gör ett stort fosterländskt befrielseverk,
som frestas av makten, som dock står ädel och hög
vid sin banas slut, och som obarmhärtigt dräpes av ödet.
Engelbrekt drives också liksom Gustav Adolf, fast från
en olika utgångspunkt, ofrivilligt fram mot sin
befriargärning. Han är liksom Mäster Olof en fridens man som
först går ut i strid, när en starkare man och en starkare
makt kallar honom. Han är i grunden varm unionsvän
(liksom Strindberg var skandinav), han vill blott bortröja
unionens missbruk. Men han tål ej att Sverge, ej att
svenske bonden förtrampas, allraminst av en tysk konung.
Mot den tyska läran att konungen äger rikets jord sätter
han — det är ett eko av Strindbergs gamla bondevänlighet
— satsen: Den som äger svensk jord är drott på sin jord.
Han griper ett ögonblick efter kronan, därför att han
tror Sverge behöva en herre, en hård herre — en sådan
som Gustav Vasa både i verkligheten och hos Strindberg
var. Men allt faller sönder för honom, inne i hans
själ liksom ute i livet. Hans hustru, danskfödd,
övergiver honom, likaså hans barn, hans son sårar honom.
Dock vänder hustrun — även däri lik Karin Månsdotter
i Erik XIV — tillbaka i hans nöds tid. Kvinnan
behandlas överhuvud milt. Det ligger en stämning av religiös
undergivenhet och försoning över stycket, men huvudpersonens
problem är icke religiöst, och det är kanske därför
stycket verkar matt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free