- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
327

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dramatiskt, men dess stämning av obruten ödslighet gör
det på sitt sätt gripande.

Den bitterhet mot kvinnan som på nytt börjat visa sig
i Karl XII härskar helt och hållet i det historiska
drama Strindberg härnäst, efter något års vila utgav:
Kristina (1903). Drottning Kristina är ju som skapad till
en historisk representant för den moderna kvinnan av
artistisk läggning. Följaktligen gör Strindberg henne
nyckfull, egenkär, lättfärdig, dålig hushållerska,
avundsjuk över männens överlägsenhet. Hon har ett slampigt
sätt, talar slangspråk, låter dua sig av alla möjliga —
i detta fall är hon emellertid ganska lik alla Strindbergs
kungar. Hon kan ej älska utan leker med männen; därför
blir hon sviken, när hon till sist lär att älska; Hon leker
ock med riket. Men ändå har även hon politiska idéer:
först, föga framträdande, demokratin (konung och folk);
så den kärlek för Tyskland hon har i mödernearv — hon
förutsäger Preussens övervikt över Sverge — slutligen
katolicismen eller rättare toleransen mot katolicismen. I
dessa fall ser hon klarare än Oxenstjerna och alla de store
herrarne. Allt som allt har Strindberg alltså ej heller
denna gång kunnat helt nedgöra kvinnan. Men just
därigenom har det i formgivningen kommit något vacklande
och oklart över dramat, vilket hör till hans svagare.

Dess bättre lyckades han med Gustav III, vilket stycke
liksom Kristina var färdigt hösten 1903. Det ger med
sina många personer och växlande scener en fantasiväckande
tavla av den gustavianska tidens färgrika, fladdrande
liv. Gustavs karaktär faller ock utanför Strindbergs
vanliga formler; det är kungens man-kvinnlighet som
lockat diktaren att så inträngande (fast nog icke historiskt
inträngande) teckna honom. Vid samma tid behandlade
Strindberg i En Kunglig Revolution,
slutstycket av Svenska Öden och Äventyr, samma
ämne som i dramat. I detta, för övrigt mycket mattare,
stycke omtalar han hur han vill hava kungen uppfattad.
Han dömer honom strängt, fast förlåtande med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free