Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»tror på upplyste tyranner», fastän ej heller på
folkvänlige grevar. Också kvinnorna få en smula sympati. De
klandras för visso, både Drottningen och Fru Schröderheim,
den senare mest. Men stycket slutar ohistoriskt
nog med en vacker scen mellan konung och drottning —
med kungamordets skugga i bakgrunden.
Strindbergs historiska studier hade vid denna tid för
första gången inriktats på världshistorien. Det vart dock
ingalunda några vetenskapliga studier han på detta
område bedrev. De artiklar om Världshistoriens Mystik han
februari—maj 1903 offentliggjorde i Svenska Dagbladet [1]
innehålla, som han själv i slutet anmärkte, »fullt
med fel naturligtvis», och han höll naturligtvis icke sitt
löfte att rätta felen framdeles. Men han lider aldrig brist
på slående omdömen eller rättare träffande bilder,
såsom då han säger om Polen att det »från början varit
perforerat för att slitas i många stycken», eller när han
yttrar om 1700-talet, med dess ungdomsfriska tvivel,
livsglädje och reformlust, att det då »syntes som om
mänskligheten fått skollov».
Hans politiska sympatier gälla först och främst
Frankrike, och fortfarande hyllar han detta såsom den antika
kulturtraditionens bärare. Han hävdar överhuvud den
hellenisk-romerska kulturen, jämte kristendomen, som den
stora linjen i den västerländska kulturvärldens utveckling.
Fortfarande gillar han Ryssland som Bysanz’ arvtagare
och klandrar Karl XII som sökte skada detta med Polens
och Turkiets hjälp. Men Ryssland fick å andra sidan
ej bli för mäktigt, liksom ej heller det tyskromerska
kejsarriket, och som motvikt mot dessa makter anser han
Preussen hava sin historiska uppgift — en uppgift Sverge
bort fylla men icke kunde (jämför Kristina).
Den tyska andens främsta religiösa skapelse, Luther,
kritiserar han såsom inskränkt bokstavstrogen, mer
ortodox än katolicismen. Dock fördömer han ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
