- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
330

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Luther. Det går överhuvud genom alla artiklarne en åder
av tolerans, ja t. o. m. av skepsis. Dock gäller denna
skepsis icke Gudstron. Tvärtom hävdar Strindberg som
sina forskningars yttersta resultat att en medveten
gudomlig vilja styr världens historia. Där finns nämligen så
många märkliga sammanfall, så mycket märkligt sammanhang.
Läst i sträck kan nog världshistorien förefalla
som en rövarroman, men i grunden är den ej så grym
som den synes.

Följande år (1904) skrev också Strindberg för enda
gången ett historiskt drama med icke-svenskt ämne, ett
av hans liv- och färgrikaste dramer. Så var ock ämnet
religiöst, och just på det viset religiöst att det måste
särskilt locka honom. Ämnet var Luther, Näktergalen i
Wittenberg
. Även här får Strindberg tillfälle skildra en
tid som passar honom: den skiftande, lidelserika, brutala,
ideella Reformationstiden. I Luthergestalten lockar
honom först och främst dennes konflikt med latinet i
skolan och med fadern i hemmet. I detta sammanhang får
Strindberg tillfälle dramatisera ett av de barndomsminnen
som satte så djupa märken i honom själv, då han
pinades till osann bekännelse för fel han icke begått. Dock
låter han, även här följande sina egna minnen, en viss
butter försoning mellan Luther och fadern äga rum. Så
älskar han naturligtvis högeligen den fromme reformatorns
grova mun och hans icke precis hänsynsfulla eller
lenhänta sätt att expediera sina motståndare.

Men Luthers värsta motståndare, katolicismen, gillar
han även Luthers sätt att expediera den? Ja, ty — detta
är styckets grundidé och ett nytt stadium i Strindbergs
utveckling — Rom är hedendomen, den lättsinniga,
förfallna hedendomen mot vilken germansk innerlighet,
germanskt sedligt allvar måste resa sig. Dock är visst ej
toleransen glömd. Antiken hedras genom den germanske
reformationskämpen Ulrich von Huttens mun, så
snart den ej är hyende för lösaktighet. Doktor Johannes,
alias Faust, talar för rättvisa även åt påvekyrkan. Och
Luther själv finner sig till sist liksom sin diktare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free