- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
335

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konkurrensavund — om Björnson och, fast något mindre,
Ibsen [1].

Angående Sverge och utrikespolitiken har Strindberg
så mycket att säga att han behöver två olika talrör: den
svensksinnade gammalliberalen Gustav Borg och Röda
Rummets
klarsynt cyniske doktor Henrik Borg,
européen och internationalisten. Grundtonen i hans omdöme
om Sverge är pessimistisk. Sverge håller på att
utplånas, säger han. Han giver en hemsk bild av dess
nationalhushållning, särskilt av jordbrukets tillstånd. Han
anser landet utätet av ämbetsmännen, av dess otaliga
ämbetsmän. Tyvärr råkar han i detta sammanhang komma in
på statistiken, vilken ej var hans starka sida. När han
skall nämna ämbetsmännens antal och t. ex. får fram den
häpnadsväckande siffran av 23,000 präster, har han, som
Levertin triumferande anmärkte, råkat förbise att i dessa
siffror ingå även ämbetsmännens hustrur och barn samt
tjänstefolk.

Mindre statistisk är han, när han upprepar sitt gamla
anfall på kungadömet, och det flera gånger i skarp
form. Likaså anfaller han nu igen kunglighetens
historiska mönsterbild, Karl XII. Likaså adeln; han påstår
att fina adliga stamträd gott kunna vara hopljugna.
Likaså universiteten. I detta sammanhang återfaller han
till sin 80-tals-motvilja mot Antiken, såsom nutidsmakt.
Att han dock ingalunda föräktar den röjer han även.
Men hans kärlek gäller nu särskilt nutidens land,
Amerika. Angående tullar och frihandel upprepar han sitt
både- och från slutet av 80-talet, dock med principiellt
hävdande av frihandeln. Anmärkningsvärt vänlig är han
mot socialismen. Han finner gammalliberalismens
värsta fel ligga i dess motvilja mot denna. Han skräms ej av
att den upplöser familjen. Han finner den egentligen
vara kristendom, fast den hyllas av ateisterna.


[1] Strindberg hade, det må nämnas i detta sammanhang, på
hösten år 1898, då Ibsen på våren firade sitt 70-årsjubileum,
sänt denne en bok (Till Damaskus II) såsom en hyllning
till »Mästaren av vilken han lärt mycket».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free