- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
339

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studentexamen — förklarad ur samhällets begär efter streck
mellan rika och fattiga — och på skolor i allmänhet.
Antiken angripes icke mer, tvärtom citeras både Platon
och Aristoteles, men i stället romantiken: »versen tillhör
folkens barndom», och Almqvists fantastiska berättelser
äro rövarromaner.

Perversiteten vill Strindberg ej heller här undvara i
tidsskildringen. Naturligtvis ännu mindre anfallen på
kvinnorna. Nya äktenskapshistorier förtäljas, dels
ödsligare än Götiska Rummens, dels mera komiska;
i båda fallen långt elakare. Den rättvisa mot kvinnan
som hos Strindberg under senare år alltmera hållit på
att arbeta sig fram är nu alldeles borta. Han drager
fram sitt eget första äktenskap och låter därvid allt det
vilda hat bryta fram vari detta hos honom utmynnade.
Det är en förfärlig scen, när han berättar hur han får
se den kvinna som han påstår ha trängt sig emellan honom
och hans hustru och slår henne med käppen ett blodigt
slag tvärs över det vidrigt skildrade ansiktet. Scenen
verkar dess starkare som den följer omedelbart efter en
av de mest spökligt hjärtgripande scener Strindberg
någonsin diktat. Han säger sig ha sett sina barn bakom
ett fönster. »De kände på glasrutan med fingrarne,
som om de ville ut, likt småfåglar instängda, flaxande,
stötande sig mot det genomskinliga okända.»

Den ömhet som där bryter fram vid sidan av hatet
yppar sig ock i några sidor, vilka både i ljuv mildhet
och själiskt inspirerad skönhet tillhöra det underbaraste
Strindberg skrivit. De döda tingen bli levande, nu som
Inferno-Legender-tiden, men nu är det
ömheten som gör dem levande. Möblerna i ett rum blicka
förebrående på den som för nöjes skull under natten
försummat den heliga sömnen. Musikinstrument lida,
när främmande händer vidröra dem. Än mer känna
och lida blommorna med människorna och längta efter
människornas glädje och godhet. En Fenixpalm hade
förtvinat i ett hem där makarne tvistat, ty man hade
glömt den i dess för trånga kruka. Så bedarrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free